Amy Svedman
Amy Svedman, född Sjögren, har avlidit 96 år gammal och sörjes närmast av sonen Björn och dottern Elisabeth med familjer.
Amy föddes i Västervik och trots att hon ganska tidigt lämnade staden glömde hon aldrig sin barndomsstad.
Tisdagen den 2 juni 1987 hade Västerviks-Tidningen en helsida med ett kåseri som hon skrivit "En resa tillbaka i tiden" där hon också berättade om hur hon och väninnan Eva Florén cyklade runt i södra Sverige för Västerviks-Tidningens räkning och gjorde reklam för stadens jubileumsutställning år 1933.
I slutet av 30-talet flyttade hon till Nynäshamn där hon träffade och gifte sig med Nynäshamnssonen Arne.
De flyttade så småningom till Stockholm där de tillsammans drev fiskaffär i Hjorthagen, Björkhagen, Gamla stan och i Hässleby strand för att till slut öppna blomsteraffär på Nybrogatan som de hade ända tills Arne avled 1979.
Då hon 1988 drabbades av en svår tarmcancer skrev hon året efter, då hon efter cellgifter och strålning blivit helt friskförklarad, återigen en helsida i Västerviks-Tidningen om sin kamp mot cancern och hur hon botades.
Men hon skrev inte bara för VT utan hennes tacksamhet för återvunnen hälsa ändade i en liten bok som Cancerfonden tryckte upp och som Amy sålde på sjukhusen i Stockholm och drog på så sätt in 150 000 kronor till Cancerfonden.
I boken "Amy Svedmans kamp mot cancer" nämnde hon de fantastiska läkare hon mött, Dr Goldman, Dr Norming, Dr Pettersson och den underbara personalen på Södersjukhuset avd. 36 samt uppmanade alla att tro på vetenskapen och skänka en slant till cancerforskningen.
Vid 76 års ålder flyttade hon till Väderkvarnens servicehus där hon under många år ingick i Förtroenderådet och tillsammans med dem anordnade loppmarknader som finansierade fester och utflykter för de som bodde i huset.
Hon var även aktiv i Röda korset och fick deras guldnål.
Till slut var det ändå cancern som tog hennes liv. Vid 94 års ålder drabbades hon av svår bröstcancer med medföljande bortoperation av bröst och strålning - cellgifter var hon för svag för. Men även denna gång kämpade hon emot så sommaren 2010 kunde hon med stor behållning deltaga i sonens 70-årsfest som hölls på Kvarngården utan Hallstavik - den gård som var hennes och maken Arnes stora passion och som gått vidare till sonen.
Trots hennes aktiva liv var det alltid familjen som stod i centrum och hennes kärleksfulla omtanke och engagemang i allas våra liv lämnar ett tomrum som inte går att fylla - men minnena lever kvar.