Minnesord
Vi träffades sporadiskt tills för cirka sex år sedan. Då fick vi flera gemensamma intressen och vi talades vid per telefon flera gånger i månaden. Du var en otroligt fin vän och tillika partikollega. Du var ersättare för moderaterna i barn- och ubildningsnämnden och integrationsberedningen, ledamot i demokratiberedningen och du var en ansvarstagande person som alltid ställde upp. Du var uppskattad och respekterad av både partikollegor och ledamöter i övriga partier. Du tog alla på ditt sätt. Med din personliga humor. Vi som kände dig vet.
Du ifrågasatte allt inom politiken, med rätta, och vi diskuterade det mesta både länge och väl. Ibland kände jag, nu är det jobbigt, för du ville ju ha svar på allt. Jag hade inte alltid de svaren.
Men vi fick alltid till det i slutändan i alla fall.
Otaliga gånger är det som jag tänkte att nu känns det lite tråkigt så nu måste jag ringa Agneta och få lite feedback. Sen ringde jag dig och du visste svar på det mesta. När jag hade talat med dig så kändes allt mycket lättare. En av dina största meriter var nog att du tog dig tid för alla.
Vi diskuterade även livet i övrigt och våra samtal på sistone slutade ofta med att "Vi måste träffas och fika" nån gång. Jag vet inte hur många gånger vi sa det. Men vi hade alltid någonting på gång både du och jag så det blev tyvärr bara ord.
Jag är glad att jag fått lära känna dig och jag kommer att minnas alla våra samtal och hur vi skrattade. Framförallt vill jag tacka dig för allt som du har gett mig i form av livserfarenhet, klokhet och positivitet.
Det viktigaste i livet för dig var Ulrika, Anders, Camilla och deras familjer. De betydde allt för dig. Därför går mina tankar till dem i denna svåra stund.
Agneta, vi kommer säkert att träffas igen någon gång och då tar vi det där fikat som vi inte hann med.
Så jobbar vi med nyheter