Gösta Karleflo
Förre rektorn Gösta Karleflo, Lund har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han blev 82 år. Närmast anhöriga är dottern Katarina och svärsonen Per Erik Olofsson.
Gösta föddes i Verkebäck som den näst yngste av åtta syskon. Han blev tidigt faderlös. Gösta har på ett levande sätt berättat om barndomstiden i Verkebäck, Utsikt över en gammal lastageplats och by, en bok som han gav ut 2005. Han värvades som 16-åring till Flottan och har bl a seglat med fullriggaren Jarramas, som nu ligger vid Marinmuseum i Karlskrona. I Västerviks-Tidningen kunde man i dec 1946 läsa en artikel med titeln Med kryssaren Gotland på långfärd. Det var Gösta som skickat ett resebrev från en långfärd med kryssaren Gotland som via Marocko kommit till Rio de Janeiro i Brasilien. Här berättar sjuttonåringen med skrivartalang livfullt och detaljrikt om sina upplevelser under färden.
Gösta gifte sig 1951 med Ingbritt Olsson. Makarna bosatte sig i Karlskrona där dottern Katarina föddes. Gösta var stamanställd i Flottan 1945-1956. Han tog styrmansexamen, blev flaggstyrman och befordrades så småningom till officer i reserven. Reumatisk sjukdom gjorde att han fick överge den militära banan och söka sig in på seminariet i Växjö för att utbilda sig till folkskollärare. Efter examen tjänstgjorde Gösta som lärare i Karlskrona. Han bedrev sedan akademiska studier i Lund och avlade en fil.mag i nationalekonomi, statskunskap och ekonomisk historia 1965.
Sedan följde en tid som lärare och studierektor i Lysekil innan han 1980 flyttade till sina gamla hemtrakter, Västervik, där han blev rektor vid den särskilda vuxenenheten. 1989 avgick han med sjukpension och flyttade tillsammans med sin andra hustru Ethel först till Ystad och senare till Lund, där han således bott i över tjugo år. Där fick han en ny stor vänkrets. Dit hörde Merete Brattström, som under de sista åren efter Ethels bortgång varit ett stort stöd åt Gösta.
Gösta hade många strängar på sin lyra. Som skolman var han främst en entreprenör, som tyckte om att utveckla och starta nya utbildningar. Han var verksam i flera föreningar i Karlskrona och Lysekil.
Gösta var en sällskapsmänniska med många kontakter. Han var intresserad av litteratur, inte minst visor och dikter. Han hade en god sångröst och sjöng gärna Bellman och andra visdiktares alster. På seminariet var han festmästare, något som passade hans läggning. Han var en utmärkt berättare och hade genom sina många resor mycket att berätta och glädja sina vänner med. Vi saknar en god, generös, gästfri och underhållande vän. Det blir ett tomrum efter Gösta. Våra tankar går till Katarina och Pelle.