Minnesord

Sture Hazard
När min far, som varit lärare på Gamleby Folkhögskola, dog 1979, stod efter en tid en uppskattande runa över honom i Västervikstidningen. Den var signerad "gammal folkhögskoleelev." Skribent var Sture Hazard polisman i Vimmerby. Han och pappa hade funnit varandra bland annat i ett gemensamt intresse för poesi och boxning.Sture Hazard hade en uppväxt som faderslös hårt arbetande pojke, som skogsarbetare, vid väg- och stenarbeten, på torvmossar och på sjön. Hans uppväxt gjorde honom till en politiskt radikal ung man. Hans försök att anmäla sig som frivillig till kriget gick om intet. Han var för ung och hade inte gjort värnplikten. Hans politiska radikalism kom senare att ligga honom i fatet och både under polisutbildningen och långt fram i karriären kände han sig övervakad av säkerhetspolisen. Tiden vid Gamleby folkhögskola blev en stor upplevelse,där han fick odla sina intellektuella intressen. Via praktik hos de klassiska poliserna Sangerud och Trosell i Gamleby bar det sedan vidare in på polisbanan. I Vimmerby blev han slutligen en uppskattad kriminalkommissarie.Sture hade många sidor. En var den som idrottsman. Det var styrkesporterna och uthållighetsidrotten som var hans grenar. En annan var litteraturintresset: "Poesi är livets bröd", sade han. Hans följeslagare i livet var de stora klassiska romanförfattarna; Björnstjerne Björnsson, Victor Hugo, Dostojevskij, Knut Hamsun och diktare som Fröding och Heidenstam.Sture själv var en utmärkt skribent. Han skrev säkert och märgfullt. Som insändarskribent i lokalpressen är han välkänd. Mindre bekant är att han under lång tid var en av Nordiska Museets mest uppskattade meddelare. Där finns flera 100 sidor om olika ämnen; hans liv som polis, naturens betydelse, att ha bil, luffare, tattare med mera. Sist, men inte minst, var han min förebild som odlare. För honom var jorden helig. Att odla jorden var att hjälpa Vår Herre, att som människa få delta i skapelseprocessen. Det var hans potatis som förde oss samman. Han odlade flera gamla sorter; Kasjurer, Osboto, Solöga och Professor Woltmann. Han delade med sig av tips från ett långt odlarliv. Att vara en "jordhumla" var Stures hedersbeteckning för en odlare.