Nils-Eric Berg
Gitarren din har tystnat, ditt skratt har klingat ut.
Varför har livet sorger, varför tar livet slut?
Frågorna är många när bästa vänner dör.
Det finns en fråga utan svar, den frågan är varför?
Nisse! Vi kunde ju inte veta att din senaste träning med oss skulle bli den sista. När beskedet kom den ödesdigra dagen, blev det självklart en chock för oss alla.
Din stora musikalitet, diskussionerna där du alltid rakryggad stod för din åsikt, dina glada historier och dina visor - allt detta kommer vi för alltid att sakna. När det gällde musiken var du alltid noga, ackorden skulle sitta perfekt. Jag minns hur noggrann du var när vi skulle spela in skivan, inget fick lämnas åt slumpen.
Våra kommande spelningar och träningar kommer aldrig mer att bli desamma. Det är få som ställer upp på det självuppoffrande och ideella sätt som du Nisse alltid gjorde. Hur mycket arbete du än hade i skogen och vid sågen, tog du dig alltid tid för dina vänner. Du kommer att saknas hos såväl oss i Västerviks Glapack som Durspelssmederna och Hallingebergs Dansgille.
Våra tankar går givetvis också till Kerstin och familjen. En glad spelman, make, far, farfar, svärfar och trogen vän är för alltid borta. Men du kommer ändå att på något sätt finns med oss även i fortsättningen. Kanske spelar du med från en högre sfär. Och kanske spelar du då Dan Anderssons "Spelmannen":
Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av,
den brast i en skälvning på den bästa vännens grav.
Men ända in i döden vill jag följa er med sång -
och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång.
Tack för allt, Nisse!