Minnesord

Wiola Arvidson. Så har även Wiola lämnat jordelivet för en skönare värld, en värld utan sjukdom och ensamhet. För får man leva ett så långt liv, som du fått och både syskon och de flesta av vännerna gått före, då blir nog dagarna ofta både långa och ensamma.
Dock hade du dina minnen av ditt verksamma liv, med sång och musik, att glädja dig åt.
Under din tid som kantor i Loftahammar hade vi förmånen att ha dig som körledare, en mycket kunnig och engagerad sådan.
Även efter din verksamma tid var du mycket intresserad av körens arbete och du blev alltid så glad när man kom på besök och du fick tala om "gamla" tider. Vilka av "dina" sångare som fortfarande fanns med och så vidare.
Vi är inte så många kvar från din tid, men vi som är det minns dig med tacksamhet för allt du gjort för kören.
Vi önskar dig en skön vila. Sov i ro, Wiola.
Vännerna i Loftahammars kyrkokör

Rune Ingelberg. Direktör Rune Ingelberg har avlidit 80 år gammal.
Han växte upp i Skåne, fadern var sjökapten så intresset för sjöfart, hav och båtar fanns i blodet. Från mitten av 1970-talet verkade han som skeppsmäklare i Västervik, vilket gjorde honom känd och respekterad i hamnstäderna runt Östersjön.
Med Rune Ingelberg som chef var det naturligt att företaget, AB Sjögren, insåg att Västervik, med sitt strategiska läge, var en självklar utgångspunkt i syfte att fånga möjligheterna av utvecklingen i Baltikum och Ryssland.
Jag hade förmånen att tillsammans med direktör Ingelberg besöka Sovjets handelsambassad på Lidingö. Vi samtalade, via tolk, med ambassadören Oleg W Gusarow och skissade på en möjlig östhandelsdag i Västervik. Den genomfördes och blev en framgång för Västervik.
Rune Ingelbergs diplomatiska egenskaper bidrog i hög grad till att Västervik fick den betydelsefulla hamnstaden Ventspils som vänort.
Vi skall minnas Rune Ingelberg som en personlighet med just de egenskaper som krävs för att utveckla sin hembygd och sitt land.
Ingemar Malmström

Rune Ingelberg. De 30 juni 1969 var vi fyra anställda i AB Knut Sjögren som övertog rörelsen och köpte aktierna av skeppsredare Ernst Dunér och skeppsmäklare Uno Carmfelt.
Rune Ingelberg kom till företaget 1955 från Axel Hansson & Co, Gunnar Sandberg började 1945, Göran Green 1950 och Bo Andersson kom 1967 från K/B Fredr. Olsson & Co. Rune utsågs till vd och var så fram till att företaget såldes till kommunen (Västerviks Kraft AB) 1991.
Vi drev företaget tillsammans under alla dessa år och allt fungerade mycket bra i skiftande konjunkturer.
En stor del i att det gick så bra var att vi var så sammansvetsade sedan tidigare och var beroende av varandras kunnande inom olika gebit.
Rune företrädde oss på att mycket fint och värdigt sätt och bidrog till att vi under så många år klarade oss så bra som vi gjorde.
Det är många minnen som kommer fram när vi blickar tillbaka, både goda och mindre bra. Bra när vi lyckades genomföra en god befraktning, via kontakter och goda relationer, som skapade sysselsättning i hamnen och även vårt dotterbolag Westerviks Stufveri AB. När fartyg vid flera tillfällen låg i kö på Lucernafjärden för att komma in och lasta eller lossa. En blomstrande sommartrafik på Gotland och när resebyrån gjorde goda resultat.
Mindre bra när vi stångades mot oförstående politiker som ansåg att vi bara talade i egen sak när vi framförde olika åsikter om förbättringar i hamnen.
Göran avled för en tid sedan och det känns konstigt att nu även Rune är borta.
Vi kommer att minnas er båda som fina arbetskamrater och vänner. Göran som den alltid optimistiske och Rune som den ledande och sammanhållande.
Gunnar Sandberg
Bo Andersson