Minnesord

Tord Johansson. Med chock och förstämning mottog vi beskedet om Tord Johanssons i Dockrödsle bortgång. Bara någon kväll tidigare hade vi hjälpts åt att lägga i en båt för kräftfiske, och inte kunde någon av oss ana att det skulle bli den sista gången vi skulle ses.
Jag har haft förmånen att få arbeta tillsammans med Tord i 33 år så det är ett stort tomrum som han lämnat efter sej.
Visst kommer jag att minnas Tord som den glade gamängen som med hög stämma sjöng Backus till och därtill drog en historia i glada vänners lag. Men jag vill än mer minnas honom som den kunniga och omdömesgilla skogsman som han var. Med sin stora sociala kompetens var han en plusvariant, en energikälla, och en stor tillgång för oss alla.
Nu när jaktsäsongen dragit i gång med bockjakten, men utan Tord, så sitter jag på pass och tänker på alla olika jaktepisoder vi fått vara med om tillsammans. Vi var inte alltid så effektiva jägare men vi hade kul. Tord var också en stor tillgång inom det fackliga arbetet inom Ledarna, där han företrädde oss övriga på ett föredömligt sätt.
Jag skulle vilja skriva några trösterika ord till er, Anneli, Daniel och Linda men tyvärr äger jag inte den förmågan. En dikt av Dan Andersson vill jag skicka med. Den är bland det sista som han skrev och den kommer alltid att få mej att minnas Tord.
Epilog
God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi slutar sjunga och skiljas - vad mer
om aldrig vi träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.