Minnesord
Ingrid, med ett leende varmt som vårsolen, med en famn öppen för en kram, med ett ändlöst engagemang för elever och språk. Vi var språkkollegor, men sista gången vi sågs var på gymnasiets informationskväll för blivande gymnasister. Ingrid, lika välkomnande som vanligt och jag såg fram emot att sonen skulle läsa språk för Dig. Det blev inte så. Livet är inte förutsägbart. Dig kommer jag att sakna, Dig kommer jag att minnas. Om vi, som är kvar, kunde anamma Ditt sätt att bemöta andra, skulle världen te sig vänligare än förut.
Så jobbar vi med nyheter