Minnesord
Harry Stålhandske har lämnat oss, vännerna i Tegelbruksföreningen och alla andra vänner och nära stående. Saknaden är stor och i tomrummet efter Harry ekar en röst som alltid manar oss att arbeta, lösa problem och ställa upp. För Harry var ingenting omöjligt. Redan för många år sedan, då vi började planera för ett tegelbruksmuseum i Almvik, var det Harry som hade kloka lösningar på alla frågor. Visst går det att bygga en museisal, visst kan vi installera vatten och avlopp, visst kan vi sätta upp anslagstavlor...Sådan tycks Harry ha varit genom hela livet, en envis och målinriktad man. Han var född i Boxholm 1924. Efter studier vid Hermods blev arbetet inom olika träindustrier hans liv. Några år arbetade Harry som båtbyggare i Stockholm, därefter blev det snickerifabriken vid Boxholms bruk.Harry träffade Lilian och sonen Ulf föddes 1951, och så småningom gick färden söderut. Vid 60-talets slut fick Harry tjänst som verkmästare för Starfönster i Vimmerby, för att 1973 få uppdraget att leda arbetet vid Blekhems Snickerifabrik i Almvik. Här fick familjen sin bostad i den gamla tegelmästarvillan och Harry hade alltsedan dess en god uppsikt över det då nedlagda tegelbruket. Under 1970- och 80-talen var snickerifabriken i Almvik arbetsplats för ett tjugotal arbetare och en del av Blekhemsgodsets olika näringar.Snickerifabriken hade ett mycket gott rykte som träindustri med många uppdrag för olika arkitektbyråer. Mycket av de kyrkoinredningar som ATRIO-arkitekter i Västervik ritade, tillverkades vid Blekhems Snickerifabrik under Harry Stålhandskes ledning. För Kumla kyrka gjordes ett helt kyrktorn, för andra kyrkor gjordes såväl predikstolar som kyrkbänkar. Arbeten som alltid rönte stor uppskattning för det fina hantverket och sin goda kvalitet.När Harry småningom pensionerades från snickeriarbetet, blev det gamla tegelbruket hans skötebarn. Byggnaderna renoverades vid 90-talets början och Harry var ofta sakkunnig i arbetet som då utfördes genom Länsstyrelsens försorg. När vi, en liten grupp entusiaster, föreslog att en del av tegelbrukets torklada skulle bli museum var Harry genast med på idéerna.Vi fick ett museum med arbetarskulpturer, vi bildade en förening där Harry hela tiden varit en drivande styrelsemedlem. Harry Stålhandske tilldelades 2005 års hedersdiplom från Kulturnämnden i Västervik för sina insatser och sitt arbete för tegelbruksmuseet. En utmärkelse han väl förtjänat.När Harrys hustru och livskamrat Lilian gick bort för några år sedan blev saknaden stor, det kändes som Harrys livslust försvann. När nu Harrys vandring här på jorden har nått sitt slut vill vi, dina vänner, säga ett stort tack för det arbete du utfört och för den vänskap du alltid visat.Vi saknar dig!
Så jobbar vi med nyheter