Birgitta Karpathi
Samma stund på förmiddagen som vår syster Birgitta Karpathi (f Hultsberg) slutade sina dagar bröts en vit pion i trädgården. Någon timme senare nås vi av beskedet att hon avlidit. Så förhåller det sig med blommor och med människor. Livet kostar livet. Syster Birgitta var synnerligen levande, och hon var inte enkom vår syster utan även många patienters syster Birgitta inom distriktssjukvården, varför saknaden är stor. Hon fanns till för många eftersom hon brydde sig. Personer som Birgitta kommer alltid att saknas.
Birgitta Karpathi var en trogen Västervikare. Visst existerade platser bortom Segersgärdes grönskande vikar och Gränsölandets sippor om våren, bland annat bodde hon med den unga familjen, make och två döttrar i Söderfors i Uppland under några år, men Birgitta tyckte om sin barndomsstad och återvände för att stanna. Under senare år engagerade hon sig i den lokala teaterföreningen. Teaterdagarna i Hallunda gav näring åt hennes konstnärliga marker, inspiration som åstadkom att föreställningar efterhand kom landsortsscenen till godo.
Vi tänker på Birgittas omsorger om oss alla, på glada och goda stunder tillsammans med vår syster, men vi tänker också på vår svåger och på flickorna som sedan länge är vuxna, men som likväl förlorat en mor. I minnet av Birgitta kan det emellertid, precis som med juninatten, aldrig bli riktigt mörkt även om svärtan och smärtan gör sina framstötar: Juni natt blir aldrig av, liknar mest en daggig dag. Slöjlikt lyfter sig dess skymning och bärs bort på ljusa hav. Tack kära syster för allt du gav!