"När mina föräldrar hade ärende till gamla kyrkogården i Västervik, fick de syn på en hög svart gravsten som väckte en del funderingar. Den innehöll fyra namn på ungdomar och ett på ett litet barn, alla döda den 5 september 1899. Vad hade egentligen hänt? Jag gick till stadsbiblioteket och tittade i mikrorullarna för Westerviks Weckoblad den aktuella dagen.
Det visade sig att de fem omkommit genom en tragisk seglingsolycka. Det var fyra ungdomar som tagit med sig en 5-årig brorson och gett sig ut på segeltur på Gamlebyviken.
De fem var Karl Haak, 21-årig handelsbokhållare och duktig seglare, Johan Sigfrid Granér, 21-årig kontorist och nyss hemkommen från Amerika, hans systrar fröknarna Anna Maria och Hulda Sofia Granér, 23 respektive 17 år, och deras 5-årige brorson Gustaf Erik Granér.
Vädret var vackert men vinden byig när det gav sig av vid 11-tiden på förmiddagen. De skulle vara hemma till middagen. När de inte kom förstod deras familjer att något hänt. De gav sig ut på Gamlebyviken för att leta, först med roddbåtar och sedan även med en ångbåt. De fann Johan Sigfrids hatt och en del vrakrester och förstod....
I Weckobladet spekulerade man i hur olyckan hade gått till. Vid 12-tiden hade en kraftig kastvind dragit över viken. Tidningen trodde på goda grunder att det varit Haak som suttit vid rodret. När kastvinden överraskade dem hade han förmodligen överlämnat rodret till någon av de andra för att bärga toppseglet. Sannolikt hade han inte hunnit med det innan kastvinden vräkt omkull båten och alla följt den till botten.
Olyckan hade skett någonstans på fjärden utanför Stuverum. Efter två och en halv dagars draggning fann man först Karl Haak (hans klocka hade stannat på 12.23) och sedan Anna Granérs kroppar söder om den troliga olycksplatsen, eller strax norr om Tallholmen. Några dagar senare fann man också de övriga förolyckade.
Karl Haaks far var sjökapten Nils Peter Andersson från Löckerum i Gamleby. Han hade också slutat sitt liv i havets djup. Han förolyckades med sin i Newcastle nyinköpta, snabbseglande men oförsäkrade brigg Content på hemresan över Nordsjön i december 1883. Besättningen, med styrmannen Knut Casimir Faleij, räddades av en dansk skonare.
Karl Haak hade två bröder. Den ena var sjöman och blev senare bokhållare. Den andre var grosshandlare och i slutet av 1890-talet drivande i Westerviks Segelsällskap som bildats 1885. Familjen Granér hade bryggerirörelse. De miste tre av sina fyra barn och ett av sina två barnbarn.
Olyckan med ungdomarna väckte förstås stor förstämning i Västervik. De fem begravdes den 10 september i en gemensam grav. Bredvid deras dödsannonser fanns en annons från firman Jansson och Wigren för livräddningsbälten och livbojar".