Nu är det slut efter 23 år på VT

- Det har varit roliga och variationsrika år, säger Bosse som samtidigt medger att han känner sig rätt så nöjd med att nu kunna dra sig tillbaka och bara ha det skönt.- Fast jag kommer nog att bli skrivsugen då och då även i fortsättningen.Bosse tycker att både VT och dess medarbetare utvecklats enormt under hans tid på VT. Det har blivit betydligt mera sting i tidningen.- Det har skett en fantastiskt förbättring både vad gäller bredd/innehåll och typografisk utformning. Vi gör mycket fler egna grejer i dag. Dessutom gör vi tidningen på internet samt producerar web-television.Yrkesvalet föll sig enkelt för Bosse. Redan som realskoleelev började på ledig tid jobba extra som lokalredaktör. Bland annat skrev han bandyreferat hemma i Sandbäckshult, en bit norr om Blomstermåla.- Jag stod och frös vid gölen som bara var en utbuktning av ån. En och annan bandyboll hamnade i det rinnande, öppna vattnet en bit ut...När mamma efter matcherna erbjöd Bosse varm mat svarade han alltid att han måste skriva referatet först.- Mitt första fasta journalistjobb fick jag efter lumpen 1964 på Östra Småland i Kalmar. Jag hade då också erbjudande om att få börja på tidningens avläggare Demokraten uppe i Västervik, men så långt var jag inte beredd att flytta.Efter Östran har Bosse jobbat på bland annat Smålands-Tidningen, Blekinge Läns Tidning och Växjöbladet i Växjö. - Ett av de större jobben i Växjö var att inför kommunsammanläggningen resa runt i småkommunerna och intervjua folk. Där lärde jag mig mycket om verkligheten.Efter ett par år på Växjöbladet gick Bosse Sandebäck rakt över gatan till Smålands-Posten, där han blev i ytterligare något år innan han fick den helt nyinrättade informationssekreterartjänsten på Kalmar läns landsting i Kalmar.- I 13 år var jag mycket ihop med politikerna. Jag lärde mig hur de jobbade och tänkte. Det hade jag god nytta av senare, säger Bosse som i januari 1985 anställdes som just landstings- och kommunreporter på Västerviks-Tidningen. Då fanns det inte en enda kvinna på VT:s redaktion.- Det var en riktig gubbtidning. Men jag tyckte jobbet var jäkligt kul. Det var rena kicken att komma från landstinget och plötsligt få börja skriva igen. Jag kände mig med ens tio år yngre!- Ett av de första jobben var att intervjua boende i Vassbäck om vad de tyckte om att en Södra infart kanske skulle byggas rakt över deras hem.Ett annat stort jobb Bosse minns är en lång artikelserie om Västerviks sjukhus han gjorde hösten 1989. Ett uppdrag som berörde Bosse mycket var när han intervjuade några Kosovoalbaner som satt hopsjunkna i en lägenhet på Markörgatan med färdigpackade väskor och väntade på att bli avvisade från Sverige.- Mamman och barnen var näst intill apatiska av sorg medan pappan pratade oavbrutet. På den tiden var det besvärligt för albanerna som blev illa behandlade i Kosovo. Familjen blev dock aldrig avvisad utan fick till sist uppehållstillstånd i Sverige.Den anlagda storbranden på Ludvigsborgsskolan i mars 1989 är en annan händelse som etsat sig fast.- Inte minst därför att min son Emil gick på skolan och drabbades. Bosse tycker det ska bli skönt att slippa redaktionschefens allt pappersarbete. Samt att alltid prata med de som ringer och skäller.- Sådant sliter lite på en i långa loppet. Det är nog rätt så lagom att sluta nu.Bästa händelse under VT-tiden tycker Bosse flytten tillbaka ned till centrum har varit. Bosse var själv en av de drivande för att VT i dag finns i sina nuvarande lokaler.- Det är häftigt att få jobba mitt i centrum.Nu byter Bosse ut administrativt arbete och datorer mot kratta och spade på kolonilotten som han tillsammans med sambon Annsofi Kronvall har på Skördelyckans koloniområde.- Och så får jag väl passa upp med middag varje dag åt Annsofi som ska jobba flera år till. Kanske ger hon mig i utbyte morgonkaffe på sängen och VT innan hon går till jobbet, säger Bosse som är intresserad av att laga mat.En del resor blir det förstås också framöver. Bosse och Annsofi har redan besökt de flesta länder i Europa och i maj bär av det av ned till Cypern.Bosse Sandebäck blir 65 först i november, men han ville sluta på våren i stället för på hösten.- Då ligger all grönska, sol och värme framför en och bara väntar. Det blir en ljus och fin start på min längsta semester någonsin!