Historien om den unge volontÀren började i Tuna 19 Är tidigare. SÄ vi tar avstamp dÀr för vÄr avskedsintervju av en vÀn och kollega sedan mÄnga Är.
Bosse vÀxte upp som nummer fyra av Ätta syskon. Pappa Ernst var grovarbetare, mamma Eva var hemmafru och tog hand om den stora barnaskaran. Bosse minns en lycklig barndom.
â Den var förmodligen bra. Jag har bara goda minnen, förklarar han.
Standarden och kraven var lite mer modesta för en arbetargrabb pÄ den tiden. En yngre generation kan nog tro att syskonen Lindblad vÀxte upp under sent 1800-tal.
â Vi sov treâfyra syskon i en utdragssoffa. Det var inget konstigt med det, sĂ€ger Bosse.
Bosse började folkskolan i Tuna, lÀste vidare pÄ lÀroverket i Hultsfred. Det blev mÄnga skakiga mil pÄ smalspÄret under real- och gymnasietiden. Bosse tÀnkte först inte fortsÀtta efter realen. Han hade redan planer pÄ journalistiken.
â Jag blev erbjuden jobb pĂ„ Vimmerby Tidning. Men nĂ€r Ingemar Karlsson ville att jag skulle börja som lĂ€rling i sĂ€tteriet fick det vara.
Det blev studenten pÄ latinlinjen istÀllet. I dag tycker Bosse att han har haft begrÀnsad nytta av sina latinkunskaper.
Men han Àr tacksam för att han som enda barnet av Ätta fick ta studenten.
â Det var en ynnest och jag minns starkt hur stolta mamma och pappa var nĂ€r de tog emot mig med den vita mössan pĂ„ skolgĂ„rden, sĂ€ger Bosse.
Sommaren efter studenten blev det tre mÄnaders tjÀnstgöring pÄ kadettskolan pÄ I12 i Eksjö. MilitÀrtjÀnstgöringen fortsatte Äret efter. Bosse tÀnkte försörja sig som lÀrarvikarie i vÀntan pÄ nÀsta sejour i kronans klÀder. Han hade klart med ett vikariat pÄ Ludvigsborg nÀr skolledningen backade. De tyckte han var för ung.
â SĂ„ jag gick upp till Bertil Andersson pĂ„ tidningen och fick anstĂ€llning som volontĂ€r med 600 kronor i mĂ„naden!
Bosse började pÄ sporten, eftertrÀdde storebror Sven-à ke, blev allmÀnreporter, redigerare nÀr VT gick över till offset och började rita sidorna, och under mÄnga Är har han varit nattchef. PÄ senare Är har den speedwayintresserade kunnat följa honom pÄ webben med Matchen direkt.
â Det kommer jag att fortsĂ€tta med, lovar Bosse.
Under ett helt liv i nyhetsflödet finns det naturligtvis mÄnga minnen, bland annat frÄn den undre vÀrlden som Bosse bevakade som kriminalreporter, till exempel en pÄ sin tid omtalad knarkrÀttegÄng med förgrening till vÄra trakter. I centrum stod den ökÀnde knarksmugglaren Karl Pauksch.
â Jag var uppe i Stockholm och följde förhöret med honom, sĂ€ger Bosse.
Andra minnen handlar mer om det praktiska hantverket nÀr man som lycklig nattchef kunde kasta tidningar och göra om och nytt nÀr klockan var sent slagen och pressarna rullade.
NÀr beskedet om att president Nixon avgick den 9 augusti 1974 i svallvÄgorna efter Watergateskandalen hade klockan hunnit bli tre pÄ natten svensk tid. VÀsterviks-Tidningens lÀsare kunde ta del av den vÀrldsnyheten vid frukostbordet.
â Vi visste att det var pĂ„ gĂ„ng, sĂ„ Kjell-Arne Karlsson och jag satt kvar och vĂ€ntade pĂ„ telegrammet, berĂ€ttar Bosse.
Bosse har fler exempel pĂ„ liknande hĂ€ndelser â nĂ€r verkligheten och nyheterna fick styra produktionen.
â I takt med att tekniken utvecklas har trycktiderna försĂ€mrats. Det Ă€r nog min sĂ€msta erfarenhet efter alla Ă„r i branschen, sĂ€ger han.
Vi kan som en liten parentes berÀtta att Bosse aldrig haft nÄgot annat jobb, om man bortser frÄn sommarjobb som bakÄkare pÄ slaktbilen hemma i Tuna...
Men Bosse har inte Àgnat hela dygnets alla 24 timmar Ät tidningen. Han har en lÄng och framgÄngsrik fotbollskarriÀr bakom sig, bÄde som trÀnare och spelare. Han gjorde debut i IFK Tunas A-lag redan som 13-Äring i division V. Fotbollsresan tog slut 30 Är senare i Ankarsrum. Han har varit i flera klubbar och som junior hade han anbud frÄn à tvidaberg.
â Det kĂ€ndes som ett för stort steg den gĂ„ngen. Jag var sĂ„ ung.
NÀr à tvidaberg mÄnga Är senare Äterkom och ville ha honom som trÀnare var det vÀldigt nÀra. Allt var klart. Ledningen pÄ tidningen hade gett klartecken. Halva tiden pÄ tidningen, halva pÄ Kopparvallen.
â Det gĂ„ngen var det jag som fegade ur. Jag hade ingen trĂ€narutbildning, sĂ€ger Bosse.
Han spelade bĂ„de som junior och senior i SmĂ„landslaget. Han var en stöttepelare i IFK VĂ€stervik under âKamraternasâ framgĂ„ngsrika Ă„r i mitten av 1970-talet i division III. Det förtjĂ€nar pĂ„pekas att det var innan det hade gĂ„tt inflation i seriesystemet...
1991 förÀndrades Bosses liv i grunden. Han fick ett presentkort i födelsedagspresent. Det innehöll en tretimmars golfkurs pÄ Lysingsbadet och Ànnu en golfnörd var född.
â Sedan dess har jag spelat som en besatt. Jag blev helt tokig i golf direkt och slutade med fotbollen.
Bosse Àr naturligtvis bra i golf ocksÄ. I dag har han sex i handikapp. Det har varit nere pÄ 4,5 och han Àr oÀndligt stolt över att gÄtt pÄ banans par ute pÄ Ekhagens golfbana. Och nu som pensionÀr blir det om möjligt Ànnu mer golf!
â Men det kommer nog att kĂ€nnas lite konstigt att inte gĂ„ till jobbet i början.