När nioårige Peter Häggström hänfört betraktade Carl Lewis OS-bragder i Los Angeles hemma i vardagsrummet i Borås, slogs han av en tanke som förändrade hans liv. Han ville också sälla sig till världens bästa idrottare och vara med i OS.
Förvissad om att han var snabb och spänstig började han träna med Boråsföreningen IK Ymer, där han utövade såväl friidrott som gymnastik. Om modet svek eller orken tröt under krävande pass, påminde han sig om det stora målet: OS.
Därför var SM-guldet 1998, i hård konkurrens med ärkerivalen Mattias Sunneborn, ett viktigt tecken.
- Då visste jag att jag var på rätt väg. Mattias hörde till världseliten. Slog jag honom, var jag på rätt väg. Jag blev euforisk.
Framgångarna fortsatte. Han erövrade ytterligare fem SM-guld, övervann den magiska åttameters-gränsen med sitt längdhopp på 8,07 meter. Han nådde även det stora målet och deltog bland världseliten i Sydney-OS 2000.
Några internationella segrar blev det dock inte. För även om han lagt sig vinn om att bita ihop och ignorera smärtan trots upprepade skador i hoppfoten, blev det till slut för mycket.
- När foten värker så fort man vaknar på morgonen blir det viktigt att hantera skadorna.
Men trots lyckade operationer kom han 2002 till vägs ände, två år före det efterlängtade Aten-OS. Att sluta som elitidrottare hade även djupare skäl än skadorna.
- Jargongen inom elitidrotten är många gånger homofobisk. Som homosexuell kände jag mig ofta dum. Och när man tävlar i exempelvis en gala i Europa kan man bli inkastad i ett rum med någon som man inte känner. Jag var osäker på vad folk visste och lade fokus på vad andra tyckte i stället för att prestera.
Fastän han bemödade sig om att lägga störst vikt på idrotten och skjuta undan sin sexuella läggning blev det inte bättre. Snarast tvärtom.
- Ju äldre jag blev ju mer insåg jag att det inte gick att förneka sig själv på en så stor grej. För att prestera bra måste man bejaka sig själv.
Så snart han bejakade sin egen utveckling började saker hända. Förvisso stängde han dörren till elitidrotten, men i stället öppnades ett fönster. Ett presentationsbrev till Jacob Hård på SVT:s sportredaktion ledde till en karriär som tv-journalist. Utbildning för yrket hade han tidigare sett till att skaffa sig. Nu tar han ännu ett steg i sin personliga utveckling i och med jobbet som marknadschef på ett IT-företag som liksom han "vågar tänka utanför boxen".
- Sedan jag kom ut känner jag mig mycket mer harmonisk. I dag är jag i bättre tillstånd att prestera. Genom att ta obekväma beslut utvecklas man, säger Peter Häggström.