PĂ„ spaning efter en indian som flytt

PÄsken 1919 hade förmodligen grabbarna vid glasbruket i VÀstervik lite trÄkigt. PÄskens helighet lade sordin pÄ Àventyrslystna pojkars möjlighet att leva friskt och sunt nÀr förra seklet var ungt. SÄ det var kanske dÀrför som de gav sig ut till Lysingsbadet för att hugga i sten...

En fullriggare som Roland Nilsson Àr pappa till.

En fullriggare som Roland Nilsson Àr pappa till.

Foto: Ellen Nielsen-Kindstrand

VĂ€stervik2010-10-02 00:00
Bengt Faleij
PĂ„ Lysingsberget, dĂ€r restaurang Utsikten lĂ„g mellan 1933 och 1996, finns det fullt av vad vi lite slarvigt skulle kunna kalla för moderna hĂ€llristningar huggna i berget. Den Ă€ldsta som vi lyckats hitta Ă€r daterat den 18 januari 1918. Pojkarna bakom konstverket - en cowboy pĂ„ hĂ€st - var Axel Kronander och Henry Bergstedt.De Ă€r inte lĂ€tt att hitta alla bilder i berget. Roland Nilsson har studerat dem lĂ€nge. Han och hans kamrater lekte dĂ€r som barn. Han har ocksĂ„ i vuxen Ă„lder fört arvet vidare. Han har huggit in tvĂ„ mindre motiv sjĂ€lv. Det gjorde han 2002. De förestĂ€ller en fullriggare och en brigg. Han har tillsammans med Jan Karlsson (all-round-idrottsmannen) vid nĂ„gra tillfĂ€llen mĂ„lat i motiven med vit fĂ€rg för att göra det lite lĂ€ttare för sentida betraktare.- Men mycket har försvunnit, bland annat en indian som jag inte kan hitta, berĂ€ttar Roland nĂ€r vi försiktigt trampar runt pĂ„ de hala berghĂ€llarna en dimmig morgon för nĂ„gon vecka sedan. Roger Karlsson, VT:s gamle fotograf, har ocksĂ„ Ă€gnat en del tid och funderingar kring motiven pĂ„ berget. Han har dessutom sett den dĂ€r försvunne indianen för lĂ€nge sedan - nĂ€r han var barn och "Lysart" var hans lekplats. Indianen ska finnas pĂ„ bergets allra högsta topp tillsammans med nĂ„gra skutor som Thure Kronander huggit in. Men i dag kan vi inte se dem. Tidens tand har nött bort dem. Indianen har försvunnit till skuggornas vĂ€rld...- Jag har försökt att hitta den. Men inte lyckats. Det var ett indianhuvud i profil, minns Roger Karlsson.1995 intervjuade han för tidningens rĂ€kning en av pojkarna som var med nĂ€r det begav sig. Pojken hade dĂ„ grĂ„nat till en Ă€ldre gentleman, som vĂ€l mindes sin ungdoms Ă€ventyr ute pĂ„ Lysingsbadet. Fritiof Eriksson (Frippe pĂ„ HĂ€ndelöp) var med den dĂ€r pĂ„skhelgen 1919 nĂ€r bland annat cowboyansiktet pĂ„ bilden (ovan i mitten) höggs in.Han berĂ€ttade att det var Axel Kronander och George Pettersson som var pappa till den. Bröderna Kronander (Ture, John och Axel) var alla konstnĂ€rligt begĂ„vade. Det Ă€r sĂ€kert en och annan vĂ€stervikare som nĂ„tt mogen Ă„lder som stött pĂ„ John Kronanders tuschteckningar genom Ă„ren.Eriksson och hans kamrater var frisksportare. De sysslade med kraftgymnastik. PĂ„ strandĂ€ngen, som pĂ„ den tiden delade Judön frĂ„n fastlandet, byggde de bland annat en boxningsring, berĂ€ttade han för Roger Karlsson. Dessutom hade flera av gossarna en konstnĂ€rlig Ă„dra. Bevisen finns vid Utsikten. Fritiof Eriksson mĂ„lade och tecknade en hel del sjĂ€lv under sitt liv. Han berĂ€ttade att innan de började hugga ritade de motiven pĂ„ papper och klippte till en mall som de sedan kunde hugga efter.Flera av bilderna pĂ„ Lysingsberget har motiv hĂ€mtade frĂ„n vilda vĂ€stern. Indiankrigen levde fortfarande i folkets medvetande. Det var mindre Ă€n 30 Ă„r sedan massakern vid Wounded Knee i början av 1890-talet. Pojkarna vid glasbruket var starkt pĂ„verkade av den tidens indianromantik. De lĂ€ste Den siste mohikanen och sĂ€kert ocksĂ„ Karl Mays romantiserade skildringar frĂ„n vĂ€stern. Motiven pĂ„ Lysingsberget lĂ€r ha hĂ€mtats frĂ„n vinjetter i olika tidningar.Det finns andra motiv pĂ„ berget ocksĂ„. Flera vapensköldar och en litet mĂ€rkligt hus eller kyrka som ligger sydvĂ€st om dĂ€r restaurangen lĂ„g. Men som vi redan skrivit -  en del bilder som inte Ă€r imĂ„lade Ă€r svĂ„ra att se och finna. Roger Karlsson rekommenderar eventuella besökare att söka sig dit med ficklampa nĂ€r mörkret börja komma krypande. Ristningarna syns bĂ€st i snedljus.Men det Ă€r inte bara vid Lysingsbadet som man kan hitta - mer eller mindre konstnĂ€rliga - bilder inhuggna i berghĂ€llar. Hela skĂ€rgĂ„rden Ă€r full av inskrifter. Bengt Molander berĂ€ttar och visar dem i sin lilla bok "HĂ€llskrifter - en resa i VĂ€sterviks skĂ€rgĂ„rd" frĂ„n 2003.Molander började intressera sig för dem i samband med att han inventerade gamla stenbrott mellan Ă„ren 2002 och 2003. Han tror att mĂ„nga av inskrifterna Ă€r gjorda av gamla stenbrottsarbetare. Det Ă€r sĂ€kert sant. De hade ju tillgĂ„ng till lĂ€mpliga verktyg. Men inte alla. MĂ„nga Ă€r sĂ€kert gjorda av unga grabbar med överskottsenergi. De Ă€r i regel enkla motiv, oftast bara nĂ„gra bokstĂ€ver, som vid "Djupart" vid KvĂ€nnarens strand dĂ€r man kan hitta bĂ„de "Nille" (Nils-Erik Södergren) och "StĂ„lis" (Bernt Anderssons) bidrag till konsthistorien...
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
VĂ€stervik