Petra Haraldson Wargren - en äkta h årdrockssjäl

Pianot, ett fotografi på mormor Gunda och levande ljus som sprider värme och ett behagligt sken. De här tre sakerna spelar stor roll för Petra Haraldson Wargrens välbefinnande.Hon har just påbörjat sitt andra år på Visskolan och för knappt två månader sedan gick flyttlasset från västkusten och Laholm till östkusten och Västervik där hon numera bor permanent. Petra "stormtrivs" i sitt gula gårdshus på Högalidsgatan där hon bor tillsammans med yngsta dottern Tilda och de pigga hundarna Nemi och Tusse. När hon kliver ut på gatan räcker det med att ta några steg upp för backkrönet bara så ser hon havet...PIANOT- Musiken är mitt livs elixir, säger Petra och förklarar att den haft en självklar del i hennes liv sedan hon var barn. Hennes mamma sjöng mycket, samma sak gjorde mormor och morfar och Petras pappa var skicklig på att spela gitarr och dragspel. Även lillebror Johan spelar och sjunger gärna.Musicerandet var ett naturligt inslag i vardagen men något man endast ägnade sig åt inom familjen. Petra är den första som tagit klivet ut i rampljuset. - Mamma är en duktig sångerska och det är möjligt att hon hade velat satsa på sången som ung. Men hon var bara 17 år gammal när jag föddes och fick annat att fokusera på.Att Petra skulle satsa på musiken som yrke var ingen självklarhet. Att hon vid fyllda 40 pluggar på Visskolan kommer sig snarast av en slump, berättar hon. - Jag och min före detta man var i Västervik för att gå på Visfestivalen förra sommaren och började prata med ett gäng som visade sig vara elever på Visskolan. Innan dess visste jag inte ens att skolan fanns. Två veckor innan kursstart slog hon en signal till skolan, på vinst och förlust, och antogs.Det är pianot och den egna rösten som är Petras två huvudinstrument. Hon äger ett litet bärbart elpiano men också ett akustiskt som har högt affektionsvärde eftersom hon fått ärva det av sin mormor. Det akustiska står fortfarande kvar i den gamla villan i Laholm.- Mina två äldsta barn bor kvar där och har bildat ett kollektiv med några vänner. De får "ta hand om pianot" tills jag har möjlighet att frakta hit det.Petra gillar visserligen vismusik men är för den sakens skull ingen utpräglad vismänniska.- Jag gillar berättandet som utmärker visan men annars är jag faktiskt en gammal hårdrockssjäl innerst inne och upptäckte punken i tidiga tonåren.- Tyvärr har visan fått något av en tråkstämpel med det är vi många som försöker ändra på. Visor kan ju framföras på så många olika sätt. Visor finns egentligen inom alla musikgenrer.Att plugga på Visskolan har överträffat Petras förväntningar.- Den allra viktigaste insikten jag fått under utbildningen hittills är att det faktiskt går att leva på det här. Men det krävs att man jobbar hårt. Att lyckas behöver inte vara detsamma som att få ett stort skivkontrakt. Det går att ta sig runt med enkla spelningar. Man blir för visso inte rik på pengar men däremot på glädje, möten och kärlek. MORMOR GUNDAFör några år sedan dog mormor Gunda men det betyder inte att hon försvunnit ur Petras liv. Tvärtom är hon fortfarande högst närvarande.- Hon har varit, och är fortfarande, en oerhört viktig person för mig. Jag småpratar fortfarande med henne titt som tätt.- Vi skrattade mycket tillsammans men kunde även prata allvar. Hon var varm och kärleksfull och hade ett mycket stort hjärta, berättar Petra.De första tre åren i Petras liv bodde hon och hennes mamma hemma hos mormor och morfar.- Eftersom min mamma var så ung när jag föddes kan man säga att jag hade två mammor.- Mormor och jag sjöng mycket tillsammans, ofta i stämmor. LJUS OCH VATTENPå soffbordet hemma hos Petra står en bricka full med ljuslyktor i diverse kulörer och på ett bord bredvid sängen trängs ett dussintal ljusstakar i silver och tenn.- Jag undviker elljus eftersom jag tycker att det ger ett kallt sken. Bland det första jag gör på morgonen är att tända levande ljus. Jag avslutar dagen på samma sätt.- Elden sprider lugn på något vis och ger värme. Det fins en symbolik i detta också. Hur mörk tillvaron än kan te sig så finns det alltid något litet ljus att plocka fram.Vatten har samma goda effekt på sinnet som elden, menar hon.- Att sitta vid vatten, oavsett om det är havet, en sjö eller en liten bäck har en närmast meditativ inverkan på mig.- Vi översköljs av oerhört många intryck. Vi möter så många människor och det är så mycket som ska göras bara under en enda dag. När jag behöver komma till ro söker jag mig till vatten.- För mig är det därför perfekt att bo i Västervik för här ser man ju vattnet nästan överallt.

Petra Haraldson Wargren - en äkta h årdrockssjäl

Petra Haraldson Wargren är punkbruden som i tonåren förälskade sig i hårdrocken. Nu, sedan ett år tillbaka, pluggar hon vismusik på Visskolan. - Förr eller senare hamnar man också där, säger hon och skrattar.