Rasmus har hittat rätt

Det brukar sägas om riktigt skickliga idrottsmän, att de närmast är kapabla att trotsa fysikens lagar. Skruvade frisparkar i fotboll eller stenhårda volleyslag precis innanför linjerna i tennis kan verka så osannolika, att de helt enkelt inte borde vara möjliga att genomföra.
Vi ska naturligtvis inte gå till överdrift, men Rasmus Ström verkar också trotsa naturlagar. Han trotsar tiden.
Med ett år gamla dottern där hemma, jobbet som biografmaskinist, två musikprojekt inom olika genrer och abstrakt måleri och film som fritidsintressen, är det lätt att undra hur han hinner.
- Jag tycker ju att allt det där är roligt. Det är drivkraften i livet. Så det är inte svårt alls, säger Rasmus.

Just nu är det film som stjäl den mesta av hans tid. I och med den nya biografen med tre biosalonger har det blivit betydligt mer att göra på jobbet för Rasmus.
- Vi får in många fler filmer nu. Och det kommer mer folk. Fast det är verkligen bara trevligt. Besökarna delar ju mitt intresse för film, och många kommer fram och ställer frågor och vill småprata.
Personligen tycker han bäst om science fiction och riktigt gamla filmer med Errol Flynn eller Humphrey Bogart.
- Mitt intresse för science fiction kommer sig av att jag tycker om när helt oväntade saker händer. Jag gillar känslan av att vad som helst kan hända. Och de gamla filmerna gillar jag för att allt var så annorlunda då. Nu står filmer och faller med datoranimerade effekter, så var det inte förr. Då hängde det mesta på hur skickliga skådespelarna var. Det är intressant att se, hur en skådespelare kunde göra en helt unik roll och bära en film utan en massa effekter.

Jobbet som biografmaskinist tog Rasmus efter att han slutat som frilansande svetsare. När dottern Isis föddes kände han att det var dags att göra något annat.
- Visst, det var väldigt mycket pengar i mitt förra yrke. Men jag var aldrig hemma. När Isis kom varnade mina arbetskamrater mig. Några av dem hade drabbats av insikten att deras barn plötsligt börjat skolan och att de hade missat större delen av deras tidiga barndom. Så ville jag absolut inte ha det.
Så Rasmus sökte jobbet som biografmaskinist, och fick det. Nu kan han tillbringa mer tid hemma, och dessutom ägna de övriga fritidsintressena mer tid. De två musikprojekten, till exempel. Rasmus måste tänka länge för att beskriva dem.
- Det ena är ett stonerrockband. Man kan säga att det låter som 70-talsrock, fast hårdare och med syntar och datorsamplingar. Men vi försöker att röra oss även utanför genren.
Influenserna varierar från allt mellan hårdrocksbanden Nine Inch Nails och Queens of the Stone Age, till gitarrvirtuosen och gamla Dire Straits-medlemmen Mark Knopfler. Rasmus spelar själv elgitarr. Det finns planer för att spela in musiken och ge ut på skiva, men många av medlemmarna bor på andra håll i landet, och det är svårt att få tid till inspelning.
Det andra projektet, förklarar Rasmus, är ett trance/raveprojekt där han själv gör den mesta av musiken i datorn och på sin synt.

Rasmus målar också tavlor i akryl med abstrakta motiv, där små detaljer spelar stor roll.
- Det är ungefär samma som med mitt intresse för science fiction-filmer, tror jag. Kaosdrabbat ska det vara.
I augusti ställde han ut tavlor tillsammans med Marina Henriksson på Galleri 55. "Från Öland till Alien" hette utställningen.
- Mina tavlor är så pass abstrakta att man möjligtvis kan tänka sig att de föreställer en annan planet. Men det var nog bara så att de på Galleri 55 tyckte att det var ett kul namn. Marina Henriksson ställde ju ut tavlor med Ölandsmotiv.
Rasmus skrattar. Han tänker på framtiden.
- Jag känner att jag är där jag vill vara just nu. Det kanske låter lite töntigt, men för varje år som går känner jag hur många minnen jag har bundna till den här staden. Jag vill stanna här i Västervik hela livet och fortsätta med det jag gör.