Liv Svirsky, som är psykolog och psykoterapeut, har skrivit boken Föräldrahjälpen - förändra familjelivet med KBT. Här ger hon råd bland annat om hur man får barnen att sova i sin egen säng med hjälp av metoden.
Varför är KBT så bra för att skapa förändring i barnfamiljen?
- Det finns upprepade studier som visar på det. Att det fungerar beror på att teorin utgår ifrån hur mänskligt beteende fungerar och vad som styr det. Det är en enkel och tydlig metod, så den blir väldigt begripligt för människor. Den tilltalar det sunda förnuftet.
Kan man se snabba resultat?
- Ja, man kan ofta det. Det är peppande att man ganska snabbt kan se att det blir en förändring och att det går åt rätt håll.
Om vi tar ett konkret exempel. Vad råder du föräldrar som har en fyraåring som inte vill sova i sin egen säng, utan hos föräldrarna, att göra?
- I första hand måste föräldrarna fatta ett gemensamt beslut om vilken målsättning de har, så att de är eniga. Nästa steg är att prata med barnet, och säga att du är så stor nu att det är dags att du sover i din egen säng. Det är viktigt att man har barnet med sig. Det kan vara en bra idé att ha en morot, för att motivera barnet (så kallad positiv förstärkning). Det är sedan viktigt att föräldrarna är konsekventa och inte ger efter, det är där den största risken ligger.
Vad kan en bra morot vara?
- Det kan vara något så enkelt som en guldstjärna eller ett klistermärke. Det är inte meningen att det ska vara dyra materiella saker. Det man i slutändan vill är att barnet ska känna att det är mysigt att sova i egen säng, inte göra det för att få en belöning.
Hur går man tillväga rent konkret när barnet ändå inte vill ligga kvar i sin säng?
- Då kan man ta det stegvis, där det första steget kan vara att en förälder ligger hos barnet tills det somnat i barnets säng. När det börjar fungera, sitter föräldern på sängkanten tills barnet somnat och sedan på en stol bredvid sängen. Sedan sätter man stolen vid dörren för att till slut fasa ut föräldrarna.
Och om barnet kommer in till föräldrarna på natten?
- Då går man tillbaka med barnet och gör likadant som tidigare, börjar med att lägga sig bredvid och när det fungerar gå vidare stegvis. Och då får man kanske ställa in sig på att det blir några tuffa nätter när man inte sover så mycket. Därför är det bra att göra det här när man är ledig, för är man supertrött själv, så sitter man där och somnar på stolen och då lär sig barnet att, ok, jag får inte sova hos mamma och pappa, utan de sover hos mig i stället och då har man bara flyttat problemet.
Hur lång tid brukar det här ta?
- För många går det ganska fort, ett par nätter brukar räcka. Barn förstår ganska fort vad som gäller. Det som kan bli problem är om föräldrarna inte pallar och ger efter. Om barnet blir sjukt eller det är semester och man har andra rutiner, så får man kanske börja om när vardagen är tillbaka, men det går oftare snabbare och snabbare för varje gång.
Ann-Cathrine Johnsson/TT Spektra
ac.johnsson@ttspektra.se