Sigrún har behållit banden till Island

För vårt samtal slår vi oss ner på husets baksida med utsikt över skogsbacken där starar och bofinkar far runt och matar sina ungar i de gamla boträden. - Det jag uppskattar mest med att bo här är att kunna gå ut och ha naturen alldeles inpå knutarna, säger hon medan hon serverar kaffe. Sigrún och maken Staffan köpte Källsberg av Sigrúns släktingar 1980. Då hade gården funnits i släkten sedan 1872. För Sigrún hade Källsberg varit förknippat med sommarlov på landet under hela barndomen. Men beslutet att flytta dit permanent, från det brusande livet i Stockholm, krävde en del betänketid.- Staffan ville gärna bli gårdsägare så erbjudandet kom lägligt. Vi har trivts bra här även om jag ibland har saknat pulsen i storstaden, och på vintrarna kan det bli lite ensamt. Att Sigrún har sina rötter någon annanstans än i Sverige kan man ana både på namnet och på en lätt språkbrytning. I dessa vulkanaskatider känns dialekten igen från isländska experter som uttalar sig i media. - Min pappa var från Island, berättar hon. Han träffade min mor när han studerade i Stockholm. Jag och min syster är födda där, men så snart han var färdig geograf så flyttade vi till Island så det var där jag växte upp och gick i skolan. 1960, när Sigrún fyllt 16 år, fick fadern ett erbjudande om arbete i USA så det blev flytt till San Fransisco och en helt annan miljö, inte bara i frågan om natur och klimat. - I början kändes det fantastiskt att komma dit, fast jag saknade förstås mina kompisar på Island. Man fick så mycket beröm för allt man gjorde. Jag trodde nog först att allt var allvarligt menat innan jag förstod att amerikaner säger så till alla utan att egentligen mena så mycket. Efter hemkomsten till Sverige började Sigrún utbilda sig till sjuksköterska. Det yrket har hon utövat, med kortare eller längre uppehåll, fram till för ett par år sedan, sista åren på anstalten i Västervik.Under utbildningstiden kom en "vacker yngling från Torsås" i hennes väg. Det blev så småningom bröllop i Blackstad kyrka och fest i Källsberg, som då tillhörde hennes släktingar. - Som nygifta bodde vi i Stockholm och Staffan arbetade inom finansvärlden. Det blev några hektiska år innan vi köpte gården här och blev smålänningar. Första tiden här var väl också ganska hektisk när vi byggde upp en konferensanläggning på granngården Trästad som vi hade köpt till. Till Island har Sigrún alltid haft ett varmt förhållande. Hon har många släktingar och vänner där och besöker landet minst en gång per år. - När jag kommer dit tar det ett par dagar innan språket fungerar perfekt, jag får ju inte så många tillfällen att prata isländska till vardags. - Här hemma har mitt isländska påbrå bland annat återspeglat sig i att vår hund heter Edda och att våra katter heter Hekla och Katla, efter kända vulkaner. Vi får väl se om nästa husdjur får namn efter den senaste vulkanen, Eyjafjallajökull. Men det kan bli problem att ropa in en hund med det namnet. Förutom på hund - och kattnamnen märks Sigrúns isländska bakgrund varje år den 17:e juni när hon hissar den isländska flaggan på nationaldagen. Lena Pettersson

Sigrún har behållit banden till Island

En osedvanligt vacker försommardag besöker jag Sigrún på hennes släktgård Källsberg. Hon visar mig runt i de varsamt renoverade och smakfullt inredda rummen i huvudbyggnaden.