Siw Malmkvist är stor i Berlin

Sjuttioårsdagen vill hon helst inte prata om. "Åren går, vare sig man vill det eller ej, och börjar man räkna dem så blir man bara gammal." Firandet ligger hon också lågt med. Hon ställer in sig på ett besök av barn och barnbarn, och hoppas på att slippa överraskningar.
Då talar hon hellre om turnéerna i Tyskland. Där har Siw Malmkvist, Wenche Myhre och Gitte Henning dragit fulla hus med sin krogshow i flera år nu. Så snart juluppehållet är över ska de tillbaka igen.
- Det är stående ovationer varje kväll, jag lovar, jag överdriver inte. Varje kväll, försäkrar Siw.
- Det är en fantastisk publik.

Siwans kärleksförhållande med Tyskland började redan 1959, när hon vann Melodifestivalen med Augustin (fast SVT skickade Brita Borg till finalen i stället, eftersom de tyckte att Siw var en sån oerfaren flicksnärta).
Siw fick sjunga in en tysk version av låten inför utlandslanseringen. Hon kunde inte ett ord av språket, utan fick skriva ner texten fonetiskt och imitera uttalet bäst hon kunde. Det är svårt att tro med tanke på resultatet.
- Jag är själv förvånad över hur bra det lät. Men jag är bra på att härma och framför allt på att härma språkmelodin, säger Siw och skrattar.
Ända sedan dess har hon så att säga haft dubbla karriärer, med svenska hits i Sverige (till exempel Tunna skivor, Flickor bak i bilen och Mamma är lik sin mamma) och tyska hits i Tyskland. Liebeskummer lohnt sich nich är den ojämförligt största av dem. Med den sången vann hon en jordskedsseger i en slags inhemsk melodifestival som heter Deutsche Schlagerfestspiele. Fortfarande kan hon inte göra ett framträdande i München, Berlin eller Hamburg utan att sjunga den.

Rösten är förstås nyckeln till framgången, men scenpersonligheten har haft mer än en viss inverkan. Hon har varit den där sångerskan som inte bara sjunger vackert utan gärna ser till att publiken får roligt också. Kar de Mumma var tidigt ute med att ge henne utrymme för mer än bara skönsång på scenen, och hon började spela revy med honom 1972.
Men de roller hon minns med särskild tacksamhet och glädje är dels den som Pippi Långstrump i succén på Folkan i Stockholm, när Astrid Lindgren ställde ultimatum att endera skulle Siw göra rollen, eller så fick det vara. Och dels att spela mot Ernst-Hugo Järegård i musikalen Nine på Oscars 1983. Den föreställningen blev ett stort kliv uppåt för Siw som fick strålande recensioner. Att få Ernst-Hugo som motspelare var en fantastisk upplevelse.
- Det var som att han blev den person han spelade. Och det smittade av sig på mig så att jag blev den här Louisa som jag spelade. Man glömde bort sig själv, och man blev så jädra bra.

Siw Malmkvist är stor i Berlin

Få artister kan se tillbaka på en så lång och händelserik karriär som Siw Malmkvist. Nu fyller hon sjuttio, och publiken kan fortfarande inte få nog av henne.