Skådespelare som trivs bäst som mångsysslare
Komedi eller drama? För skådespelaren Gustaf Hammarsten får det gärna vara båda delarna - helst samtidigt. I pjäsen Juloratoriet får han som han vill. Dagen efter premiären, den 2 september, passar han på att fylla 40 år.
40 år. Film, teater och tv i en salig röra är bäst tycker Gustaf Hammarsten. Foto: Jurek Holzer/Scanpix
Foto:
- Om jag hade spelat ett riktigt svin i en film med samma genomslagskraft som Tillsammans, då är jag säker på att alla hade sett mig som Det stora svinet.
När spelade du ett riktigt svin sist, om man får fråga?
- Jaa... [Lååång paus]. För några år sedan var jag ju med i en pjäs på Orionteatern som hette Josef och hans bröder, och där spelade jag den värsta brodern av dem alla, den som ville mörda sin brorsa och slänga ner honom i en brunn.
Riktigt så förfärliga personer gestaltar han inte alltid på scenen, men han strävar efter en bredd och vill variera rollerna. Helst ägnar han sig också åt film, teater och tv i en salig röra, och tycker att resultatet blir bäst när berättelserna rör sig mellan allvar och skratt. För sånt är ju livet, trots allt varken entydig komedi eller tragedi för de allra flesta. Han tycker det är lite synd att fixeringen vid genrer är så stor.
- Jag är helt säker på att om man skulle fråga folk vad som är den bästa filmen de har sett så skulle de inte svara Den nakna pistolen 2, utan de skulle säga något annat, som är både sorgligt och roligt.
- Men sen kan jag tycka att Parlamentet är jätteroligt att göra och där är det ju utpräglad komedi. Men även där försöker vi prata om viktiga ämnen, och det funkar som bäst när det kommer från hjärtat, vare sig det är en vits eller satir eller någonting svart man vill säga.
Nu ska han stå på Stockholms stadsteaters scen i pjäsen Juloratoriet. Även där kommer det att finnas plats för skratt mitt i dramatiken, försäkrar Gustaf. Pjäsen har premiär dagen före 40-årsdagen, men han tänker inte fira med att ögna igenom recensionerna till tårtan.
- Nej, jag har faktiskt slutat med det. Det är så olika, i en tidning är det succé, i den andra är det kasst. Det är som att fråga två människor vad de tycker om en tavla. Den ena säger att han fattar ingenting och den andra säger att det är det vackraste han har sett.
- Jag kan inte styra mitt liv efter vad en person tycker.
40-årskrisen tog han när han var 39, så nu är det bara festen som är kvar att avverka. Den dröjer nog ett tag, gissar Gustaf. Det har varit stressigt med repetitioner och annat, och på födelsedagen står han på scenen, så i första vändan blir det bara ett litet familjefirande.
Så jobbar vi med nyheter