- Hedebyborna var stor, men vete fan om inte Svensson Svensson var större, den var en exempellös framgång. Avsnitt 11 sågs av 3,7 miljoner tittare. Jag satt på ett flygplan på väg från Milano och läste det i en kvällstidning. Jag kände mig så stolt.
- Det är något ohyggligt med komik, publiken har stora anspråk. Med drama är publiken mycket mer förlåtande om du haft en dålig dag. Men om du misslyckas med att vara rolig blir det olidligt genant. Du skämmer ut dig totalt.
Lyckligt nog har han träffat rätt. Hemligheten är att leverera dråpliga repliker neutralt och avstå alltför yviga gester.
- Om du träffar rätt är publikens kärlek enorm. Jag har fått massor av kärlek.
Rollfiguren Gustav Svensson är den som misslyckas med allting och ändå aldrig ger upp, därför inte tragisk, utan rolig. Det finns gemensamma drag mellan skådespelaren och hans alter ego.
- Vi två är stolta över familjen, lättsårade och kan känna "det ska gå" även om det kan gå åt helvete.
Ett karaktärsdrag han inte hymlar med är hans heta temperament.
- Visst är jag lättantänd och har temperament, men man måste komma ihåg att det fungerar åt båda håll. Jag kan bli både arg och glad fort. Glad och lycklig blir jag över kärlek och omtanke och jag är lättrörd, som alldeles nyss när jag mött en gammal kollega, säger han efter att ha kramat skådespelaren Eva Stenson.
Rötterna till hans komik finns långt tillbaka i tiden. Familjen flyttade tre gånger under hans skoltid, varpå Allan, som var kortast i klassen och redan då temperamentsfull, av ren självbevarelsedrift, blev tvungen att rusta sig till tänderna med ett hemligt vapen: humor.
- Jag tog mig rollen som rolighetsministern. Den som får människor att skratta är inget hot.