"Största rollen är som morfar"

Han beskriver sig som en göteborgare ända ner i småtårna och han har bott i staden i hela sitt liv. Nyligen lyckades han av en slump komma över samma lägenhet som han bodde i med sin mamma som liten. Trygghet är viktigt för Stefan Ljungqvist.- Jag är cirkelberoende, om du förstår vad jag menar. Jag ger mig inte gärna ut på vägar som är otrygga. I Göteborg är jag trygg, jag kan gå ner på Avenyn och veta var jag ska handla. Det är en av få städer som fortfarande är begriplig och har ett tydligt centrum.I morgon fyller han 60 år.Stefan Ljungqvist förknippas kanske mest med sin roll som polisen Larsson i tv-serien Polisen i Strömstad. Men han älskar variation och har hunnit med mycket under sina år. Han slog igenom som Carl Michael Bellman i Bellmanspelet 1970. Sedan dess har han spelat opera på landets stora scener, gestaltat polismannen Evald Larsson i tv och varit med i revyer, teaterpjäser och musikaler i hela landet. Han har släppt skivor som Trubadur X och med bandet Matz-Ztefanz med Lailaz, som låg på Svensktoppen i 25 veckor med sången Vi går på stigen som går till Evert.Han tycker att det roligaste och svåraste är att få folk att skratta.- Det är vansinnigt roligt och tar lång tid att lära sig. På mina 40 år har jag lyckats bemästra konsten och i dag är jag som en duktig snickare som kan slå i en spik på två slag. Jag kan få folk att gapskratta med två repliker. Och det finns ingen upplevelse som är så härlig som när en 83-årig dam kom fram till mig på gatan och sa "tack för allt roligt du gett oss".Även om revyerna och farserna hör till det roligaste han gjort har musiken alltid haft en central roll.- Jag var alltid klassens clown som liten, med b i uppförande genom hela skolgången. Men musiken var alltid det viktigaste. När jag sjöng för min lärare Bratt i nian började hon gråta och sa "om du lovar att fortsätta sjunga får du stora A". Jag höll mitt löfte och det blev mitt enda stora A någonsin.Även om Stefan är något av en arbetsnarkoman som beskriver sitt arbete som sina lyckligaste stunder i livet, är det hos familjen hans fokus ligger i dag. Hans son Anton har nyligen kommit in på Kungliga Operahögskolan.- Det känns fantastiskt roligt. Jag brukar säga att han går i mina fotspår, men jag hinner inte få undan mina fötter innan han kommer med sina 51:or. Han satsar på opera till 100 procent, jag var mycket slarvigare när jag var ung.För ett och ett halvt år sedan blev Stefan Ljungqvist stolt morfar till lille Edwin. Rollen som morfar beskriver han som den största i livet.- Den lilla handen mot ens kind och de goa ögonkasten, det är en urhäftig känsla att lära känna sitt barnbarn. Det ger en onekligen lust att leva ett tag till, åtminstone till jag blir 70! Edwin har fått musikaliska gener från sin mamma och vem vet, snart kanske Anton skaffar sig en liten operasångare också. Det är spännande att leva nu!

"Största rollen är som morfar"

Han är artisten som gjort allt mellan himmel och jord, allt från operan och teater till revy och buskis. I dag har Stefan Ljungqvist hittat tillbaka till sina visrötter och flyttat in i sitt barndomshem.