Stortrivs i strålkastarljuset

Göran Lambertz rör upp känslorna och han gör det gärna. Om förutsättningarna är de rätta. Innan han svarar kastar han ett öga på två bilar som nästan kolliderar i vinterhalkan utanför tjänsterummet i Bondeska palatset i Gamla stan i Stockholm:- Det som rör upp mina känslor är när jag tycker att samhället inte fungerar, när människor kommer i kläm.Det är därför som han, efter en mångårig skygg tillvaro som jurist och ämbetsman, kände sig tvungen att uttala sig om polisen i Sveriges Radio den 7 januari 2006.- Jag reagerade särskilt starkt på kulturen jag tyckte mig se hos polisen. Det var nästan med självklarhet som de ljög för att skydda en kollega, i stället för att ge en människa rätt. Det gjorde mig så upprörd att jag kokade inombords och kände att jag måste försöka komma till rätta med det här.Sedan dess har uttalanden, debatt och stormar avlöst varandra. Men Göran Lambertz står pall när det blåser snålt. Visst förnimmer han adrenalinet pumpa, men rädd eller stressad är han knappast.- När jag känner att jag har rätt slår jag tillbaka så hårt jag kan, för jag vill att alla ska förstå det. Det är inte alls svårt, snarast stimulerande. Det är ganska roligt med strålkastarljuset, jag gillar att vara uppmärksammad. Det beror kanske på något självhävdelsebehov eller på personlig fåfänga.Så har det inte alltid varit. Under uppväxten i Kisa (pappa järnvägstjänsteman, mamma sömmerska) var han förvisso duktig, tongivande och självsäker, men alls inte så debattlysten och färgstark. Juridik blev det eftersom han under sitt studentutbytesår i USA fattade tycke för diplomatyrket. En vän rekommenderade då juristutbildningen. Tids nog tjusades han av juridikens problemlösning, språk och logik. Så tillbringade han sin undanskymda tillvaro, fullt nöjd fram till intervjun i Sveriges radio.Men Göran Lambertz ångrar ingen av stormarna, utom möjligen en. Han erkänner att det var fel av honom att som JK engagera sig i resningen av den livstidsdömde Veija Borg.- Men jag ångrar inte att jag gjorde det, eftersom jag följde mitt samvete. Det brukar jag göra, kanske lite väl mycket i min yrkesutövning. I vissa fall måste man agera mot sitt samvete, hålla sig till sin roll och lägga band på sig själv.Därmed inte sagt att den nytillträdde domaren i Högsta domstolen i fortsättningen tänker gömma sig i något hörn.- Jag har inte planerat några sensationella utspel, men jag tänker svara på frågor så länge de inte strider mot mitt uppdrag.