Svartrockens tid är förbi

Roger Jarnehall ser lite generad ut när han något försenad dyker upp på pastorsexpeditionen i Gunnebo. Han förklarar att han ännu inte har helt koll på tiden för att köra på slingriga vägar från Västrum, där han bor i den gamla prästgården. Han slår sig ner vid bordet, häller upp kaffe från en termos, tar en kryddig pepparkaka och kommer snabbt in på samtalet runt hans hörnstenar i livet; tro, nytänkande och församlingsarbete.

Sedan oktober är Roger Jarnehall ny präst inom Gladhammars pastorat. Han gör snabbt klart att han inte är en traditionell präst, snarare tycks det vara en drivkraft att inte vara det.
? Menar man att det är de bibliska bokstäverna som gäller oavsett nyanser och förhållande till samtiden, så har jag ingen förankring i den klassiskt kristna teologin, säger Roger Jarnehall.

Roger Jarnehall talar gärna klarspråk om det växande gapet mellan Svenska kyrkan och dess medlemmar. En förklaring till att församlingarna krymper är att det ?kört ihop sig? lite när det gäller kyrkans egentliga uppgift.
? Man måste ha en ambition att förkunna det bibliska budskapet på ett sätt så att det angår människor i deras liv. Det har gått snett när man inte längre predikar i kyrkan. Man måste levandegöra det evangelium man läser upp, inte bara rapa upp bokstäver om uttrycket ursäktas. Annars ser folk bibelns innehåll som en saga.
Uppgiften ställer hårda krav på dagens präster. Det är dags att kliva ner på jorden.
? Svartrockens tid är förbi. Man måste våga möta människor i kortrappan, och symboliskt stå på samma trappsteg inför Gud. Som präst ska man tjäna kyrkan, gud och folket, men man har ofta missat det sista. Men allt utgår från församlingsvården.

Han är uppvuxen i ett vänsterradikalt hem, och tror på protesten som en positiv kraft för förändringar. Och om det allmänt blåser en förändringens vind inom Svenska kyrkan, så har Roger Jarnehall gjort sig känd som en nytänkandets orkan.
Han har varit krogpräst på innestället Spy Bar i Stockholm. Han har startat Manliga prästers forum till stöd för kvinnliga kollegor, och deltagit i debatter till försvar av homosexuellas rättigheter. Han blir ofta uppringd av kvällspressen för att leverera rubrikvänliga uttalanden om någon brännande fråga. Men han gillar inte epitetet kändispräst. Det är inte det viktiga. För Roger Jarnehall handlar det om att nå människor, för att kunna hela en trasig värld.
Detta möte behöver inte ske på hårda träbänkar i ett kyrkorum. Det kan ske på en krog, ett företag eller en skolgård.
? Jag vill söka upp och möta människor i deras egna miljöer. Det är egentligen inget märkvärdigt. Så gjorde Jesus också, han mötte människor i deras sammanhang.

Hans frispråkighet och starka drivkraft att förnya kyrkan har lett till både beröm och kritik bland kollegor.
? Tar man ställning så uppskattas man inte av alla, men jag vill inte vara en kyrklig dalahäst. Vi människor har ibland lite svårt att uppskatta varandra och inse att vi är bra på lite olika saker. Som präst är man utsatt, men man får inte låta sig kuvas av andra.

Roger Jarnehall tar en pepparkaka till, och återkommer till sin hjärtefråga ?igenkännandets glädje?.
? Bibliska texter måste ges en aktualitet i vår samtid, man måste använda ett språk som man kan ta till sig och förstå vad som sägs. Människor slutar helt enkelt att lyssna om något inte berör dem.
Därför tror Roger Jarnehall mycket på alternativa gudstjänster, och har tidigare bjudit in både människor och husdjur till kyrkan för mötas runt ett tema. Inom Gladhammars pastorat vill han hålla taizémässor och sinnesrogudstjänster, men också hitta nya former för att nå människor.
? Kyrkan måste börja rota i grunden, hitta nya ämnen som berör. Kyrkan ska vara där människor är. Men det är oerhört viktigt att detta sökande aldrig bli till pajaseri, ploj eller jippo. Det får aldrig tolkas som att kyrkan är beredd att ta vilka grepp som helst i ren desperation.

Roger Jarnehall beskriver vägen till sin gudstro som full av tvivel och motstånd. Han är i grunden en konstnärssjäl som lika gärna kunde ha varit skådespelare i dag. Efter teatergymnasium i Växjö var han en av 1.400 sökande till tolv platser på teaterhögskolan i Stockholm. Han kom in. Och tackade nej.
? Jag är troligen den första som tackat nej till en plats där. Men jag kände en annan drivkraft, att det fanns en annan väg som var menad för mig.
Det var efter mötet med den kände tv-prästen Lars Collmar som beslutet att bli präst sakta växte fram. Roger Jarnehall höll i teaterkurser på Adolf Fredriks kyrka i Stockholm, där Lars Collmar var präst. En djup och livsavgörande vänskap växte fram.
? Det blev ett så starkt möte, och sedan dess är han en evig vän och förebild för mig. Han var övertygad om att jag skulle bli präst.
Några år senare prästvigdes Roger Jarnehall, och han har därefter arbetat i Uppsala, Stockholm och Östersund. Det är en utpräglad storstadsmänniska som nu tagit plats i Gladhammars pastorat, som leds av hans tidigare kurskamrat Mariette Ädel Skiöld.
? Jag tror att jag kommer trivas här. När det gäller församlingsarbete är det egentligen ingen skillnad mellan Stockholms brus och Gladhammars nejd vid kyrkan. Jag tror dessutom att kontinuiteten är bättre här, och jag känner att det finns en god vilja, säger Roger Jarnehall.