Tackis tackar för sig

Under sina dryga 40 år inom omsorgen i Västervik har Demitrios Saphekidis, allmänt känd som Tackis, gjort ett stort avtryck i Västervik. Han ­berättar att det nu är med viss bävan han går i pension.

Greklandsresorna som gjorde Tackis känd i hela Sverige är bara en liten del av verksamheten. Här grillar han tillsammans med Sam Florén för alla boende på Sundsgården i september 2013.

Greklandsresorna som gjorde Tackis känd i hela Sverige är bara en liten del av verksamheten. Här grillar han tillsammans med Sam Florén för alla boende på Sundsgården i september 2013.

Foto: Anders Jacobsson

Västervik2018-06-22 08:00

– Det har varit jättesvårt. Jag hade bestämt att när jag fyller 67 så ska jag gå, men ju närmare jag har kommit desto mer deprimerad har jag blivit, säger han.

Han blev Tackis med hela svenska folket när filmen Greklandsresan av Ulric Bellman och Eva Löfroth kom 2015. 2014 skulle Tackis anordna den andra Greklandsresan för pensionärer på äldreboenden i Västervik.

– Jag blev kontaktad av Ulric. Han hade hittat mig på nätet och undrade om jag ville delta i en film han skulle göra om Sveriges bästa äldreboenden. Jag tackade nej, men han ville prata med mig i alla fall.

De bestämde träff i Stockholm när Tackis skulle dit och hälsa på en av döttrarna.

– Vi skulle prata i en kvart och det slutade med att vi satt där i två timmar, skrattar Tackis.

När Ulric frågade vad han hade på gång och Tackis berättade om Greklandsresan väcktes intresset med en gång.

– Jag såg hur det bara glittrade till i hans ögon, säger Tackis.

– Han frågade om det var okej att de följde med och filmade och jag sa att jag måste prata med mina kollegor och pensionärerna.

Tackis åkte hem och berättade och det visade sig att alla var med på banan. Utom han själv.

– Jag tänkte ”Attans, varför sa de ja!”

– Men då hade jag ju inget val och det visade sig att det blev jättebra.

Det visade sig att filmen skulle påverka många och på flera håll ändra inställningen till vad som är möjligt att åstadkomma inom äldreomsorgen..

– Det märkte vi på alla som hörde av sig, alla mejl vi fick och alla kontakter från andra kommuner. Alla har inte de möjligheter som vi har här i Västervik, men några sa att kan ni åka till Grekland så kan vi i alla fall ta kaffekorgen till parken.

Samtidigt påpekar han att det hela tiden är en laginsats att alla från personal till tjänstemän och politiker i Västervik gör sin del.

– Jag vill passa på att tacka alla! Särskilt personalen som jobbar dagligen med att förgylla vardagen för de äldre. Det finns massor av eldsjälar i kommunen. Jag har haft förmånen att få träffa så många intressanta och trevliga människor genom åren. Det är därför det är så svårt att lämna.

När Tackis kom till Sverige för första gången på en semesterresa 1974 så trodde han knappast att vistelsen skulle bli så lång, att det skulle bli hans nya hemland.

Tack vare en gymnasie­lärare i hemlandet, som var intresserad av de Nordiska länderna, väcktes tanken att någon gång resa hit. När Tackis senare fick veta att hans far hade kusiner i Västervik bestämde han sig för att göra en resa hit och besöka det lite mytomspunna och exotiska landet Sverige.

– Jag packade två resväskor och tog tåget. Fast när jag skulle köpa tågbiljett fanns inte Västervik på kartan, så jag fick köpa biljetter via Svenska ambassaden.

Redan när han först klev på svensk mark, i Helsingborg, fick han känslan av att höra hemma här, berättar han.

På en bänk i Växjö satt han när blonda och glada skolungdomar i träskor släntrade förbi, något som fascinerade.

– Jag hade aldrig sett träskor förut.

Färden gick vidare till Västervik där den lilla stadens lugn och närhet till naturen blev en stor kontrast mot den myllrande storstaden Thessaloniki som han nu lämnade. Och till stor del är det lugnet som gjort att han valt att stanna kvar.

– Jag växte upp i en storstad med höghus och betong och längtade efter stillheten. Jag kan tänka mig att åka dit lite längre perioder nu när jag blir pensionär, jag har en lägenhet i Thessaloniki, men jag vill aldrig flytta tillbaka. Dessutom har jag barn och barnbarn här i Sverige.

Och trots att han tycker att det är svårt att lämna sitt arbete ser han fram emot att kunna tillbringa mer tid med familjen.

Men om det är någon som är orolig för att Tackis ska bli sysslolös kan ni sluta fundera på det nu. I sommar åker han återigen till Grekland med ett gäng pensionärer.

– Och så finns det många hjälporganisationer i Västervik som hjälper äldre och jag funderar på att gå med i någon.

Klarar sig alla inom äldreomsorgen i Västervik utan dig nu?

– Ja, det gör de, men frågan är om jag klara mig utan dem!

Fakta

Namn: Demitrios ”Tackis” Saphekidis

Ålder: 67 år den 22 juni

Bor: Västervik

Familj: Fru, två döttrar och en dotterdotter. Och så hunden Enya, en cavalier.

Intressen: Snickra ”Jag gillar att jobba med kroppen.” ”Förr sparkade jag fotboll och spelade volleyboll, men inte nu längre.”

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!