Temlor och pitoler!
Med "temmel"-älskande privatdetektiven Ture Sventon knep författaren Åke Holmberg en plats i klassikerhyllan, men framför allt i många läsares hjärtan.
Sventon genombrottet. Åke Holmberg (1907-1991) gav ut ett 40-tal böcker men det var böckerna om Ture Sventon som blev hans stora genombrott. Bilden är från 1989. Foto: Pelle Ericsson/Scanpix
Foto:
Det mesta som står skrivet om Åke Holmberg och Ture Sventon i pressarkiven visar sig vara i samma ton och stil. Det är uppenbart: Skribenterna har smittats av "sventonskan", av den stillsamma språkliga humor som karakteriseras av Sventons oförmåga att säga "s". I första Ture Sventon boken av nio, "Ture Sventon, privatdetektiv", avslöjas det att mästerhjärnan i själva verket heter Svensson - ett föga lämpat namn för en listig läspande privatdetektiv.
Många Ture Sventon-läsare, liksom de som sett filmatiseringen med Jarl Kulle från 1972, eller julkalendern med Helge Skoog 1989, ler igenkännande åt uttryck som:
"Använd bara pitolerna i nödfall. Kom ihåg det pojkar!"
"Runt Lingonboda och tillbaka till verandan!"
"Ständigt denna Vessla!"
Eller åt mystiska men besynnerligt träffande beskrivningar av typen:
"Staden är jämförelsevis liten, åtminstone för att vara så stor."
Den första Sventon-boken kom 1948, och med den Åke Holmbergs stora genombrott. Holmberg skrev den som en parodi på dåtidens taffligt skrivna detektivromaner, men liksom Cervantes klassiker "Don Quijote" blev parodin mer älskad än förlagorna. En del av succén bör tillskrivas tecknaren Sven Hemmel, som även stod bakom ett seriealbum och en Sventon-följetong i Kamratposten.
Åke Holmberg debuterade 1946 med detektivberättelserna "Skuggornas hus" och "Ett äventyr i Stockholm". Under samma period skrev han också nyskapande flickböcker. När han dog 1991 hade Åke Holmberg skrivit ett 40-tal böcker, allt från bilderbokstexter till geografiska faktaböcker. Han var även verksam som översättare.
I intervjuer beskrivs Sventons pappa som en blid och bildad man. Han var före detta museiman och en genuin stockholmare vars tillgivenhet för sin stad lyser igenom i Sventon-böckerna. Åke Holmberg brukade berätta hur han som liten grabb besökte sin morfars kontor på Drottninggatan 10, där Sventon sedan inkvarterade sig (i dag håller UD till på 10:an). Under besöket fick han en smaskig semla från ett konditori i närheten - det glömde Åke Holmberg aldrig.
Lösandet av bagatellartade brott, Ture Sventons specialitet, ter sig äppelkindat idylliska i dag. Påståendet "Ture Sventon visste ingenting om crack", namnet på ett seminarium på bokmässan 1998 där man jämförde dagens mer realistiska ungdomsdeckare med 50-talets, stämmer utan tvekan. Kylskåpstjuvar, kattnappare och slottsbedragare var Sventons kriminella. Ja, och den ständiga Ville Vessla förstås.
Ändå tycks Sventons torra humor och ärtiga äventyr underhålla in i det tjugonde århundradet: 2003 ställdes Sven Hemmels teckningar ut på Seriegalleriet i Stockholm och för två år sedan satte Radioteatern upp "Ture Sventon i öknen" i regi av Hans Klinga. Johan Rabaeus sällade sig med framgång till raden Sventons och Rikard Wolff gestaltade den sammetsögde araben Omar.
Dessutom delas priset "Temmelburken" ut varje år till en person som förbättrat barn- och ungdomslitteraturen.
Priset? En temla så klart.
Sventon kuriosa
Åke Holmberg åt själv aldrig semlor och har uppgett för en vän att gräddbakelsen i själva verket symboliserade whisky.
En lång följetong i DN försökte reda ut vilket kafé på Drottninggatan som var förebild för Rosas/Rotas konditori där Sventon köpte sina temlor. Troligen låg det på Jakobsgatan 18 tills huset revs 1970.
Åke Holmberg prisades med bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris 1948 och Nils Holgersson-plaketten 1961.
Helge Skoog har berättat att Åke Holmberg först var emot en filmatisering 1989, eftersom han tyckte det slarvats i versionen 1972. Det krävdes ordentligt med övertalning men i slutändan var han begeistrad, särskilt av Lena Nyman som Sventons sekreterare Fröken Jansson.
En lång följetong i DN försökte reda ut vilket kafé på Drottninggatan som var förebild för Rosas/Rotas konditori där Sventon köpte sina temlor. Troligen låg det på Jakobsgatan 18 tills huset revs 1970.
Åke Holmberg prisades med bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris 1948 och Nils Holgersson-plaketten 1961.
Helge Skoog har berättat att Åke Holmberg först var emot en filmatisering 1989, eftersom han tyckte det slarvats i versionen 1972. Det krävdes ordentligt med övertalning men i slutändan var han begeistrad, särskilt av Lena Nyman som Sventons sekreterare Fröken Jansson.
Så jobbar vi med nyheter