Tord har läst alla nummer av VT sedan starten 1834

Tord Bemerfeldt i Västervik kan blicka tillbaka på ett minst sagt omväxlande yrkesliv. Han föddes i Fårhult och efter uppväxt och skolgång i Norrhult utanför Ankarsrum fick han som 14-åring direkt fast jobb på ortens metallfabrik.- Fabriken brann ned till grunden redan året efter, 1958. Då fick jag börja på Västerviks Pressgjuteri, ovanför Engströms i Allén i Västervik. Redan 1959 fick jag där vara med om en gigantisk skogsbrand då hela Västervik höll på att brinna upp. Jag minns hur vi anställda slet länge med att vattenbegjuta vår fabrik för att rädda jobben.Som alla unga grabbar lockades Tord av att gå till sjöss:- Att bli sjöman var det endat sättet för vanligt folk att få se världen. Jag fixade sjömansbok och var på väg till Göteborg för att mönstra på Johnsonlinjen. Då fick jag löneförhöjning på Västerviks Pressgjuteri eftersom chefen ville ha mig kvar.Längtan till havet fanns ändå kvar och kort därefter dök möjligheten upp att få mönstra på ett fartyg i Västerviks hamn. Tord slog till direkt.- Jag sade upp mig en fredag och seglade i väg på måndagen. Ungefär så impulsiva har alla mina yrkesval sett ut.Efter ett halvår på framför allt Östersjön med fartygslaster av malm, kol, säd och sand tipsades Tord om att en ny, tvåårig fotoskola skulle starta i Gamleby. Han sökte och kom in.På sommarloven fick Tord jobb på Enemarks Foto i Borgholm. Där framkallade han och kopierade filmer ölänningar och turister lämnade in.- Ibland blev det lite kunglig glans i butiken då prinsessorna från Solliden kom in och handlade.Efter examen från Gamleby Fotoskola annonserade Tord i Malmö och Stockholm om att en "ung mångkunnig och fotoutbildad man söker anställning". Nästan direkt fick han jobb på Stockholms-Tidningen med att kopiera bilder.- När Stockholms-Tidningen lades ned något år senare flyttades jag och mina arbetskamrater över till Aftonbladet.Det hårda livet i de gamla Klara-kvarteren, med näst intill omänskliga arbetstider dygnet runt, fick till sist Tord att säga upp sig. I stället gick han en ettårig kameral utbildning på handelsskola.- Sedan väntade jobb på skatteverket. Jag hade Östermalmsdistriktet och en av de självdeklarationer jag granskade hade lämnats in av författaren Astrid Lindgren. Hon hade enorma inkomster, men betalade också massor i skatt. Jag tror inte hon hade ett enda avdrag.Efter anställningar på Kartverket i framför allt Gävle, Lantmäteriet i Linköping samt Allmänna Ingenjörbyrån och Sjöfartsverket i Norrköping återvände Tord Bemerfeldt till Stockholm i några år där han jobbade på bland annat Stadsmuseet.När Tord till sist återvände hem till Västervik väntade jobb på Kunskapskällan. Där började han lusläsa samtliga nummer av VT för att ur dessa tidningar i datorn registrera och katalogisera samtliga större händelse som inträffat i Västervik från 1834 och framåt.- Som pensionär fortsatte jag läsa alla nummer av VT fram till i dag. Jag har också hittat mycket av privat intresse. Bland annat en notis om när min farmor, ett av 16 syskon, bröt benet i en olycka på Stora Askö.- Även formuleringar i annonser från början av 1900-talet lockar ofta till skratt, säger Tord som också fortsättningsvis tänker avsätta ett par, tre timmar om dagen till läsa gamla tidningslägg nere i Föreningsarkivet. Nu är det tidningen Västerviks-Posten som gäller.Du som läst alla VT - var dom bra?
- VT har alltid varit mycket bra på framför allt kulturhistorisk bevakning, tycker jag.

Tord har läst alla nummer av VT sedan starten 1834

Han har läst samtliga nummer av Västerviks-Tidningen sedan starten 1834. Som ung gick han till sjöss, utbildade sig därefter till fotograf och kunde senare i livet som deklarationsgranskare konstatera att Astrid Lindgren både tjänade enormt mycket och betalade massor i skatt.