Trassligt att driva garnaffär

Att få Ingrid Nilsson-Helms att ställa upp på en intervju är inga problem.
?.All reklam är positivt, säger hon utan att tveka.
Värre blir det när vi ska bestämma tid. Ingrid Nilsson-Helms som driver Maja-Lisas bod har nämligen fullt upp.
Till slut går hon med på att vi kommer ner till affären när hon jobbar.
Fotograf Liljegren och jag klämmer in oss i den trånga garnaffären på Storgatan.
?.Det är värre än vanligt, ursäktar hon när vi kommer. Rena infernot. Men det är inte Dantes, skojar hon.

Inne i Maja-Lisas bod möts man av ett färgsprakande kaos. Garnnystan av alla de slag och i alla möjliga färgnyanser trängs med annat handarbete och diverse bråte.
?.Här finns inte en endaste härva, skämtar Ingrid Nilsson-Helms när en förvånad kund kommer in, gapar och säger: ?Oj, vad mycket garn?.
Allt ligger huller om buller. Hur man kan hitta i detta virrvarr är en gåta. Men det gör Ingrid. Hon vet exakt var allting finns.
?.Jag har perfekt koll på varenda nystan, säger hon självsäkert. Men det är inte kul om jag råkar glömma vart jag lagt en påse.
När kunder kommer in och frågar efter något så går hon med raska steg till de rätta trådarna.
Likadant är det när hon tar betalt. Eftersom den gamla kassapparaten från 1930-talet inte är så pålitlig tar hon hjälp av en bit kartong och en pennstump när hon räknar ut priset. När kunden lämnar fram en stor slant konstaterar hon att hon inte varit på banken denna dag. I.stället letar hon frenetiskt i alla sina fickor tills hon hittar rätt växel.

Det är svårt att inte bli på gott humör när man träffar Ingrid Nilsson-Helms. Hon pratar snabbt, mycket och självsäkert med yviga gester. Hon skrattar och skämtar ofta och mycket med sina kunder och gillar att vara lite uppkäftig.
?.Jag är kärringen mot strömmen.
När en äldre dam kommer in och frågar varför hennes broderade handarbete har färgat av sig i tvätten får hon en uppläxning:
?.Allt kulört måste givetvis(!) tvättas i 60 grader, säger hon bestämt men med glimten i ögat.
Det är en hel vetenskap att handskas med garn. Trassligt. Det ska vara rätt sticka, rätt garn och garnåtgång samt rätt mönster. Annars riskerar det att bli pannkaka av allting.
Det som tar mest tid är att sortera alla nystan.
?.Varje nystan har sin färg och sitt färgbad, redogör hon.
?.Dygnet har tyvärr bara 24 timmar. Det är inte alltid lätt att hinna med allt själv, suckar Ingrid.
Att anställa någon är omöjligt. Ingen skulle någonsin lära sig att hitta i högarna.

För tillfället har Maja-Lisas bod införselstopp, som Ingrid utrycker det. Hon köper inte in något nytt garn.
?.Jag måste skapa lite mer utrymme på lagret.
Ingrid förnekar dock att hon ska slå igen affären men erkänner att familjeföretaget inte kommer att leva vidare. Hennes son ska inte ta över. Hur länge hon ska fortsätta att driva garnaffären kan hon inte svara på. Hon är ju i alla fall 62 år och har jobbat i Maja-Lisas bod i snart 50 år.
Det var hennes mamma Maja-Lisa som startade affären i maj 1955. Då låg den på övervåningen där Nilssons konditori ligger i.dag.
?.Vi sålde babykläder och hantverk.

Innan garnaffären drev familjen en speceriaffär på området Malmen i Västervik. Kassaapparaten kommer härifrån.
Trots att Ingrid bara var 11 år när speceriaffären såldes så har hon många minnen härifrån.
?.Det var lite andra tider då, säger hon och berättar bland annat om hur det fungerade med ransoneringen under kriget.
En annan sak som etsat sig fast var hur familjen jobbade hårt inför julskyltningen.
?.Till jul fick vi apelsiner och vindruvor. Det fanns inte annars.
Ingrids far dog 1953. Då sålde modern speceriaffären och startade Maja-Lisas bod, där Ingrid jobbat sedan dess.
Maja-Lisa blev 85 år. Hon dog av en hjärnblödning 1991.
?.Det var kämpigt att bli ensam i affären.
Sedan dess har intresset för handarbete minskat rejält även om det fortfarande är många mor- och farföräldrar som stickar sockor, vantar och mössor till sina barnbarn. Dagens föräldrar är däremot inga vanliga kunder i Maja-Lisas bod.
?.Dagens mammor går på Friskis och svettis och förverkligar sig själva, säger Ingrid Nilsson-Helms lite bittert. 40-årsfolket har helt försvunnit. Vi har tappat en hel generation.
Mycket beror väl på att det inte längre är lönsamt att sticka, säger jag varpå Ingrid har invändningar.
?.Man stickar inte för lönsamheten. Man stickar för att det är nyttigt för själen, rättar hon.
Ingrid är av den åsikten att det var bättre förr.
?.Nog var det roligare när hemmafruarna från landet kom in och handlade. Det bästa av allt var att de alltid kom tillbaka.

Ingrid har självdistans och är medveten om att hennes verksamhet inte är någon framtidsbransch.
?.Man är en utdöende stenålderstant, säger hon och skrattar.
Men hon lever ändå på hoppet.
?.De små barnen är de viktigaste kunderna jag har, säger hon och berättar att dagens dagispersonal uppmuntrar barnen att väva, sticka och virka. Det är kul.

Trassligt att driva garnaffär

Ingrid Nilsson-Helms saknar de gamla hemmafruarna. ?Dagens mammor går på Friskis och svettis för att förverkliga sig själva?.