Tre bröder som älskar schack

- Man får sitta och klura mycket, tänka framåt. Och så är det så kul att hela tiden lära sig något nytt, så att man kan bli bättre, tycker Victor.
Lillbrorsan når än så länge inte riktigt upp till brödernas nivå.
- Men det är bara en tidsfråga, påpekar Victor snabbt.
Allt började med att John, som i dag går andra året på natur på gymnasiet, som liten pojke mötte Västerviks store schackentusiast Hugo Karlsson.

- Jag gick i första klass när Hugo kom till Fågelbäret med sin bräda för att berätta om schack på skolan. Det verkade kul och jag fick med mig en kompis som också ville prova. Vi spelade hos Hugo på eftermiddagarna.
Anton påverkades av storebror John och ville också börja med schack några år senare, när han också blivit sju år. Det ska även sägas att föräldrarnas spel givetvis gjorde sitt till.

- Det var så fantastiskt när lille Victor började. Han satt i flera år och bara tittade på när vi spelade hemma. Ibland satt han nästan PÅ köksbordet för att han var så intresserad.
- Vi trodde inte han fattade speciellt mycket, men så plötsligt en dag när han var fem år började han bara att spela. Bra dessutom, berättar mamma Ewa.
Vad är det då som är så kul med schack?
- Man får åka ut på så många tävlingar i hela landet där man träffar nya kompisar och får fina priser, säger Victor.

- Allra bäst är givetvis om man dessutom vinner, tillägger hans bröder John och Anton. Samtiga tre reser ofta runt på schacktävlingar runt om i landet. Bland annat SM och Skol-SM.
Framför allt John har i dag ett dignande vitrinskåp med priser. På dess glashyllor trängs över 300 bucklor och medaljer.
- I schack lär man sig också hela tiden nya strategier och olika knep, vilka alla går ut på att lura motståndaren in i fällan. Sedan är det bara tt knyta ihop säcken. Man lär sig mycket genom att läsa teoriböcker om schack, berättar bröderna.

- Efter en tävling brukar jag läsa en del böcker. Mest för att kolla upp någon variant som motspelaren körde med. Sedan går jag inte på den flera gånger, utan kan kanske själv använda den för att vinna.
Brödratrion Fritz är aktiv inom Västerviks Allmänna Schackklubb, VASK. I klubblokalen på Hallströmsgatan tränar de på måndagar och spelar matcher på torsdagar.
- Med lite flyt har vi kapacitet att slå de flesta i klubben, säger Anton Fritz.

- I schack är spelarens ålder ointressant. Man behöver inte sluta när man fyller 30 år som i till exempel fotboll och ishockey. Schack kan man hålla på med hela livet, säger John Fritz.
Det är sällan bröderna spelar mot varandra hemma. Inte heller spelar de mot föräldrarna.

Bröder kan nämligen varandras spel utan och innan. De vet exakt hur den andre tänker och kan förutsäga varenda drag. Mamma och pappa är alldeles för svaga spelare för bröderna i dag.
- Men vi var i alla fall bättre än er innan ni blev så här bra, försvarar sig mamma Ewa lamt.