Tror på mänskliga möten

Shpresa Cajani står på Kulbacken och blickar ut över gästhamnen, tändsticksområdet, slottsruinen och Gamlebyviken. Här brukar hon och kollegorna på Västerviks museum ta sina kaffepauser. Ett fikaställe med storslagen utsikt.
- Titta! Överallt är det vackert, säger Shpresa Cajani om staden som fångade hennes hjärta för elva år sedan.
Hon växte upp i Serbien tillsammans med fyra syskon. I dag är familjen splittrad och bor i flera europeiska länder. Därför längtar hon inte tillbaka till hemlandet.
Men ibland kan hon tänka på det serbiska landskapet och minnas stenar, buskar och de annorlunda dofterna. Hon minns också att det var mycket människor överallt. Och aldrig så tyst som i Sverige.
- I början tyckte jag det var så konstigt med tystnaden här, jag undrade om folk sov även på dagarna. Men nu har jag vant mig och tycker om lugnet.
Vägen till Västervik gick via Makedonien. Där träffade hon sin blivande man under ett besök för tolv år sedan. Hon hade då nyligen tvingats ge upp sina studier till civilingenjör med inriktning på byggnadskonstruktion. Universitetet låg i Kosovo.
- Jag ville studera på mitt eget språk, albanska, och därför sökte jag mig till Kosovo. Men sedan stängde serberna universitetet på gund av konflikten.

Första mötet med Sverige blev en januaridag 1996. Välkommen till Skandinavien, sa hennes man när hon med sommarjackan i handen anlände till ett snökallt Västervik. Hon trivdes från första dagen.
- Jag kände mig så välkommen av alla. Men jag har aldrig känt mig som en invandrare, aldrig känt några barriärer. Jag tror att det är viktigt att visa vad man kan och framför allt visa vad man står för. Det är också viktigt att tro på sina idéer.

För några år sedan fick hon en idé att visa folkdräkter från Makedonien på Västerviks museum. Ledningen trodde på idén som utvecklades och växte till det nyligen avslutade mångfaldsåret, där Shpresa Cajani varit projektledare för ett flertal utställningar med olika teman.
Projektet var viktigt för att se möjligheter runt mångfald, men även för att slå hål på fördomar och misstänksamhet, berättar Shpresa.
- Mångfaldsåret blev en mötesplats för många invandrargrupper, men det var även många svenskar bland besökarna. Bland annat lyckades vi få 20 länder - där några inte var sams med varandra - att samlas i ett enda rum. Det var speciellt.
Shpresa Cajani är mycket engagerad i integrationsfrågor, och hon skulle vilja ägna sig mer åt att hjälpa invandrare att lära känna det nya landet.
- Jag tror att det skulle behövas någon slags guide för att förstå hur allt går till här. Det är många invandrare som ringer mig för att de behöver hjälp att förstå blanketter eller hur exempelvis arbetsmarknaden fungerar

Hon lyfter fram språkkunskaper som det viktigaste verktyget för integration. Själv lärde hon sig snabbt svenska genom att titta på tv och läsa nyheter på text-tv.
- Det första ord jag lärde mig var "kanske" som jag uttalade fel, säger hon på numera perfekt svenska med tydliga drag av Västerviksdialekt.

Shpresa tror mycket på mötet mellan människor, kulturer och olika traditioner. Nyfikenhet är något positivt, tycker hon. Därför har hon öppnat sitt hem många gånger för att visa hur hon bor och vilka traditioner hon kan bidra med.
- Jag tror att integration beror mycket på personen själv. Det är inte samhället som ska göra allt, det handlar om att ge och ta. Invandrare måste våga prata mer med svenskar och tvärtom, alla måste vara öppnare.

Shpresa betyder hopp på albanska. Det är ett passande namn. Hon är mån om att hjälpa andra till en bättre tillvaro. Det har bland annat fått henne att utbilda sig i friskvård, alternativmedicin och massage.
- Jag tycker om att hjälpa andra, det har jag alltid gjort. Hjälper jag andra får jag alltid något bra tillbaka. Jag får mycket energi av att hjälpa andra. Är man glad ser man saker på ett annat sätt.

Hennes nuvarande projektanställning på Västerviks museum går ut den sista juli. Därefter vet hon inte vad som händer.
- Jobbet där har öppnat dörrar och gett mig nya kontakter. Jag tror att jag kommer att hitta ett nytt jobb.
Det som mest upptar hennes tankar är kommande flyttbestyr. Till hösten blir familjen nämligen villaägare. Efter många år i lägenhet väntar nu en stor trädgård med pool.
- Mina två underbara pojkar ville så gärna bo i huset, och vi gör allt för dem. Jag är säker på att vi kommer att trivas där.

Tror på mänskliga möten

Shpresa Cajani har lämnat hemlandet Serbien bakom sig. Nu är Västervik hemma. Här vill hon arbeta med integrationsfrågor.