Tvekar inte inför nya utmaningar

När Birgitta Olivecrona fick frågan om att skriva en historisk uppsats, hade hon aldrig skrivit något liknande. - Men eftersom jag är sån som jag är, sa jag "ja, vad kul". Det har satt mig i knipa många gånger.

Birgitta Olivecrona hemma på Gröna Gränd i Västervik med katten Solo i famnen.Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Birgitta Olivecrona hemma på Gröna Gränd i Västervik med katten Solo i famnen.Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2010-04-01 00:00
Birgitta skrattar gott åt minnet, och hur "onödigt" mycket tid hon tyckte att hon skulle få för uppdraget - två år.Senare har hon tänkt att hon hade behövt ännu mer.Det hela började med en föreläsning i Västervik om kvinnorörelsen. Föreläsare var Ann-Marie Petersson, en av huvudredaktörerna till boken "Moderata pionjärer. Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000".Birgitta och Ann-Marie hamnade i ett intressant samtal efteråt.Boken om pionjärerna skulle få en uppföljare, och Birgitta fick en förfrågan av redaktören Ann-Marie Petersson om hon inte kunde skriva ett kapitel.Det var då hon sa "ja, vad kul".Hon hade aldrig skrivit en historisk text förut, men det hindrade henne inte från att tacka ja.Resultatet finns i boken "Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1900", tillkommen på initiativ av Sällskapet för moderata kvinnors historia.Att hon gillar nya intellektuella utmaningar och har ett ständigt behov av att få lära sig nya saker, förstår man när hon berättar om sitt liv.Att läsa är ett viktigt nöje för henne, och hon läser fortfarande ett par böcker i veckan.Under många år pendlade hon regelbundet till Stockholm. Hon var där ett par dagar i veckan. Resten av tiden jobbade hon på distans från hemmet i Västervik.- Jag är en av Sveriges första och mesta distansarbetare.Det blev långa tågresor, och Birgitta ville ha något att göra, så hon började läsa matematik på halvfart på universitetet.Under en tid umgicks hon med planer på att bli lärare. Hon har alltid trivts i skolan och tog faktiskt tjänstledigt under ett år för att gå på lärarhögskolan i Linköping.Men hon valde att återvända till sitt gamla jobb som patentkonsult på Albihns Patentbyrå, där hon började 1970 och jobbade kvar till pensionen för två och ett halvt år sedan.Birgitta, född Delaryd, växte upp i Sollentuna. Mamman var hemmafru och pappan byggnadssnickare.Som barn drömde Birgitta om att bli "modetecknerska", som det hette på den tiden. Eftersom det var förbjudet att fotografera vid modevisningar, fanns det en marknad för tecknare.Men, inspirerad av två bröder - hon har totalt tre - valde hon att söka in på tekniska gymnasiet, och blev som 18-åring Sveriges yngsta ingenjör.Hon började arbeta på Hemmets Forskningsinstitut, där hon titulerades "ingenjör Delaryd".Kunskaperna hade hon, men som liten tjej kände hon att hon inte blev tagen på allvar. Hon såg ut inte som en ingenjör förväntades göra, och redan efter ett år valde hon att söka sig vidare.Under flera år varvade hon studier på högskolan med jobb, innan hon satsade mer bestämt på pluggandet och tog så småningom en filosofie licentiatexamen i kemi.Hon träffade också sin blivande man, Wilhelm Olivecrona.När han, blott 40 år gammal, fick en hjärtinfarkt, valde de att lämna det stressiga livet i Stockholm och bosätta sig i Västervik.Samma höst som maken blev sjuk, blev Birgitta gravid med dottern Marika.Hon gjorde upp med sin arbetsgivare om att få fortsätta jobba hos dem, fast på distans från Västervik.Hur gick det då med kapitlet hon skulle skriva i antologin om kvinnliga pionjärer?Birgitta bestämde sig för att skriva om den första kvinnan i Västerviks stadsfullmäktige, och det var Gerda Assarsson (1869-1942).Gerda blev bortgift som 18-åring med en lärarkollega till pappan, 35-årige Nils Assarsson, troligen på grund av att hon blivit kär i fel person, och föräldrarna ansåg att de måste göra något åt detta.Gerda och Nils fick sex barn. När Gerdas föräldrar gick bort 1900 och 1902 fick hon ärva ett stort fint stenhus av dem - men maken måste skriva på alla papper. Hon fick inte äga huset ensam.Det kan ha varit detta som startade Gerdas politiska engagemang för kvinnors rättigheter, och som gjorde att hon som första kvinnan någonsin tog plats i Västerviks stadsfullmäktige 1915.Birgitta har i sin forskning haft stor nytta av Westerviks Veckoblad och Västerviks-Tidningen, som hon läst på mikrofilm på biblioteket.En annan bra källa har varit släktforskningen. Det var inte så svårt att få fram mer formella uppgifter om Gerda Assarsson, men Birgitta ville även veta vem människan Gerda var.Då kom hon på att hon kunde släktforska om henne.- Det var fruktansvärt roligt. Det är något man verkligen kan bli biten av, släktforskning.På så vis upptäckte hon också att Gerda har släktingar som är i livet, och som har bidragit med viktig information om vem Gerda var.Birgitta tycker att fler forskare borde använda sig av släktforskning som ett komplement till andra källor.Att fördjupa sig i ett ämne på detta sätt har varit både berikande och arbetsamt. Birgitta sa efteråt till sig själv "aldrig mer".- Men det har jag sagt så många gånger, tillägger hon.Hon bor i ett hus från 1780 och har redan börjat fundera på att forska om dess historia. Det är inte omöjligt att hon gör det.- Men just nu vill jag bara vara mormor.
Personligt
Namn: Birgitta OlivecronaÅlder: 72 år (fyller 73 i år)Bor: VästervikFamilj: dottern Marika, svärsonen Niclas, barnbarnen Nadja och Sara. Tre bröder: Bengt, Stig och Yngve med familjer. Katten Solo (som kommer från Djurskyddet)Intressen: läsa, umgås med vänner, resa, kvinnopolitisk historia, musik, film.Motto: "Livet är inte bara en lek. Det är en dans på rosor också." (Ingen ironi, alltså, utan uttryck för hennes optimism och livsglädje.)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om