Vill man hålla sig väl med mig kan man gärna prata om kartor. Helst gamla kartor.
Jag älskar kartor. Läser jag en roman som utspelar sig någonstans i världen vill jag genast kolla på kartan där. När jag släktforskar letar jag alltid efter historiska kartor för de platser där människorna bott en gång i tiden.
Lantmäteriet är min favoritmyndighet. På lantmäteriets webbplats finns en underavdelning med historiska kartor, och det är en fantastisk skatt. Databasen med gamla kartor är sökbar ner på gårdsnivå.
Ibland släktforskar jag åt andra. I våras hade jag fått ett uppdrag av en svenskamerikan som ville att jag skulle forska på hans mors släkt. Hon hette Collin och kom från Värmland.
På slingriga vägar genom Sverige kunde jag följa släkten Collin från södra Värmland ner till Skede socken utanför Vetlanda i början av 1800-talet. Där fanns soldaten Daniel Collin. Han var korpral vid Kungliga Kalmar Regemente och bodde på soldattorpet i byn Kålbråna. Därav namnet Collin.
På en gammal skifteskarta från 1791 hittade jag Kålbråna by med soldattorpet utmärkt. På Googlemaps går det att se en skiftning i skogskanten där torpet bör ha legat, om man vet var platsen ska vara. Torpet är borta sedan länge.
Det slumpade sig så att jag skulle till Vetlanda ett par dagar senare, i ett helt annat ärende. Med hjälp av både den gamla och den nutida kartan hittade jag till byn, som nu verkar vara en större gård och några enstaka hus. Det gick också att lokalisera platsen för det gamla soldattorpet. Ett problem var att detta var i februari och det låg en hel del snö på fälten så det gick inte att gå ända fram. Men svenskamerikanen fick en bild över byn och miljön som den ser ut idag och med en anvisning om att "uppe till höger på bilden finns platsen för din förfaders torp”. Det hade han inte väntat sig.
Kartor från 1600- och 1700-talet är oftast oerhört vackra, riktiga konstverk. En karta då var förstås ett mycket viktigt dokument och kanske gjordes den bara i ett eller ett par exemplar.
Varje karta var ett hantverk som utsmyckades med bilder och ornamenterade etiketter. Ett exempel på detta är en karta från 1788 som visar bergsrådet Cederbaums ägor från Helgerum till Ankarsrums bruk. Kartritaren är en riktig konstnär som gjort illustrationer som visar brukshanteringen, gruvor och skepp från Cederbaums verksamhet.
Kanske är 1600-talskartorna de allra vackraste, med gröna ängder, blå vågor i havsviken och teckningar av husen så som de kanske sett ut.
Mest intressanta är de gamla skifteskartorna. När storskifte eller laga skifte skulle genomföras i en by gjordes mycket detaljerade kartor. En lantmätare kom till byn och arbetade där i flera dagar, veckor ibland, och gick runt med bönderna och mätte upp varenda teg. I dag finns kartorna kvar och vi ser exakt hur marken var fördelad. Varje bit mark fick ett nummer på kartan och en beskrivande text. Boningshus, lador och fähus finns också med.
Har man tur har dessa kartor bevarats i fint skick och du kan titta på dem via Lantmäteriets hemsida. Då hittar du den exakta platsen för dina förfäders bostad. Har gården flyttats i samband med skiftet kan det vara en helt annan plats än idag.
Eva Johansson