Världsbäst på att vilja

Som flerfaldig OS- och VM-medaljör har Pernilla Wiberg ett antal gånger upplevt segerlyckans rus. Men svaga senor orsakade skador gång på gång. I vinter-OS i Lillehammar 1994 stod en skadad hälsena i vägen, i Nagano-dito 1998, det inre ledbandet. I båda fallen överraskade hon världen - och sig själv - och tog guld-, respektive silvermedalj.Hur lyckades du motivera dig?
- Det var lätt. Jag tänkte på hur tråkigt det var att inte åka skidor. Jag saknade det livet och ville tillbaka. Så har jag en stark inre vilja, jag är nog född sån. Om jag inte får direkt positiv respons på det jag vill göra, försöker jag alltid hitta en annan väg att övertyga. Klagomål från föräldrarna? Nej, de har aldrig klagat. Jag var ett mellanbarn och var tidigt självständig. Jag flyttade hemifrån som 16-åring.Flytten var nödvändig för att gå på Malungs skidgymnasium. Yxbacken hemma i Norrköping, vilken hon hade åkt i sedan treårsåldern, kunde hon redan utan och innan.Förvisso tävlade hon länge i friidrott, med 60 meter häck som bästa gren. Men sedan första pallplatsen i världscupen i Åre 1990, var hennes genombrott som skidproffs ett faktum.Förutom järnviljan att nå toppen, tycks även höga farter ha inspirerat. Vilket gäller även utanför skidbacken.- Jag har alltid gillat snabba och explosiva grenar. Jag gillar att köra bil fort, att maxa. Något annat? Vattenrutschbana.De senaste tio åren har mycket hänt i Pernilla Wibergs liv. I stället för att kämpa för att bli världsbäst, arbetar hon med skidrelaterade uppdrag som tv-kommentator liksom rådgivare till franska staden Annecy inför dess ansökan om vinter-OS, och är mamma och hustru.- Jag lever fortfarande på mitt namn, vilket är ett privilegium. Jag kan välja de uppdrag som känns kul, ger bra erfarenhet för livet som kommer - och ger bra betalt.Hur var omställningen från världsbäst till vanligt liv?
- Inte helt smärtfri, det krävde tid. Avgörande var att jag slutade av egen vilja. Om du undrar om jag längtar tillbaka till mitt tidigare liv, kan jag med gott samvete svara: nej. Det var en fantastisk period av mitt liv, men att bo 365 dagar om året i en kappsäck är bara roligt när man är 20.Trots bitvis dåliga erfarenheter under åren har hon behållit sin positiva grundsyn.- Jag är positiv till de flesta människor tills jag blir bevisad om motsatsen. Men blir jag besviken på någon, kan jag tända på alla cylindrar, säger Pernilla Wiberg.

Världsbäst på att vilja

1990-talets skiddrottning Pernilla Wiberg vet vad som krävs för att bli världsbäst. Med järnvilja körde hon förbi sina skador - ända till prispallen. Men hon längtar inte en sekund efter sina glansdagar.