"Vi lever bara här och nu"

Under 20 års tid har Lena Nevander Friström intresserat sig för och föreläst om hur vi får balans i livet.
- I början kunde jag se att det fanns en öppenhet och olydnad i samhället, som var så hälsosam. Man började kritiskt granska toppstyrda organisationer, män började våga ta pappaledighet och många chefer vågade bryta mönster, säger hon.
Men i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet blev folk rädda, menar hon.
- Folk blev lydiga. Åtta personer skulle göra tio personers jobb och man var bara så tacksam att ha jobbet kvar. Många brände sina skepp i bägge ändar, vilket visade sig i sjukskrivningar flera år senare.

Intresset för hur människor lever sina liv väcktes för Lena Nevander Friström i hennes arbete med ledarutveckling inom näringslivet.
- Chefer kunde vara ansvariga för 3 000 människor och 200 miljoner i budget, men de kunde inte ta ansvar för sitt eget liv. Intelligenta begåvade människor, som är så korkade, det tyckte jag var fascinerande, säger hon.
Men man behöver inte gå till just chefer för att hitta den här personlighetstypen. Den typiska A-personligheten, som drivs av nyfikenhet och otålighet, har ett högt tempo, trivs med många bollar i luften och är något av en tidsoptimist, finns överallt. Lena Nevander Friström kallar dem för riskpersoner. Dessa personer bagatelliserar gärna sina symtom. Regler som gäller för andra, gäller inte för dem.
- Är du en person som är aktiv i alla sammanhang och inte tar hand om dig själv, sover ordenligt och ger dig själv återhämtning, kommer du så småningom att känna dig socialt trött och tappa din nyfikenhet på andra människor, varnar hon och påpekar att hela vårt välbefinnande vilar på de fyra grundstenarna sömn, mat, motion och relationer.

En person som i alla lägen står till andras förfogande och med andra ord har svårt att säga nej löper ökad risk för ett liv med långvarig obalans, vilket så småningom resulterar i mental utmattning och utbrändhet. Vanliga varningstecken är att man får problem med sömnen, får muskelvärk och annan värk och/eller en känsla av tomhet och meningslöshet.
Det som utlöser att en person till slut ändå tar en kontakt med en terapeut kan till exempel vara att ens barn inte längre vill prata med en, att man känner sig ensam och isolerad, har en känsla av utanförskap eller att kärleksrelationen inte fungerar längre. Många har då redan hamnat i en utmattningsfas, där de inte längre klarar av att sätta upp en fasad. Omgivningen uppfattar en som personlighetsförändrad, skrattet är borta och på dess plats finns i stället cynismen och en känslomässig avstängdhet.

Varför har vi så svårt att få balans i våra liv?
- Vi tänker för lite på döden, brukar jag säga. Insikten om att man ska dö, innebär att man gör helt andra val. Men av någon märklig anledning har vi en tendens att fortsätta göra mer av sådant som inte fungerar, resonerar Lena Nevander Friström.
Men är det bara en fråga för individen?
- Nej, dessa frågeställningar borde diskuteras på en samhällsnivå utifrån en värdeförskjutning som har pågått sedan någonstans på 1980-talet, då det blev hög status att sova lite och att ha en fulltecknad agenda - även för barnen. Även på organisationsnivå bör man fråga sig hur vi kan organisera våra arbetsplatser för att må bättre och få behålla hälsan, säger Lena Nevander Friström.