Om man släktforskar mycket i en socken under en viss tid så läser man ganska mycket i kyrkböckerna. Jag tror att det är fler släktforskare än jag som efter ett tag börjar lära sig hur en enskild präst skriver.
Är det svårläst lär man sig tolka prästens handstil allt bättre efter hand. Och sedan kanske tankarna kommer på vem den här prästen, den här människan bakom bläckpennan, egentligen var.
Det var oftast prästen själv som skrev i kyrkböckerna, åtminstone i landsbygdsförsamlingarna. I de större stadsförsamlingarna kanske prästen hade hjälp av en kyrkoskrivare.
Min egen släkt kommer från Halland men jag har ändå släktforskat en hel del i Tjustsocknarna, för att lära mig mer om den här bygdens människor.
I Törnsfall fanns det en präst som hette Erik Johan Segerstedt. Han var vid sin bortgång 1909 Sveriges då äldste präst, född den 13 augusti 1818 i Dalhem. Han var känd i landet och omskriven i tidningarna för sin långa yrkesverksamhet. I hembygdsgården Averum i Törnsfall hänger hans porträtt.
Erik Johan Segerstedt kom till Törnsfall som komminister 1857 eller 1858, och stannade där till sin död. På ålderns höst blev handstilen något darrig, men är ändå läslig.
Någon gång på 1890-talet verkar Segerstedt ha fått hjälp med kyrkobokföringen i Törnsfall, kanske av kantorn Johan Axel Wretman. Då har i alla fall någon annan fört bok över sockenborna och bryter av Segerstedts lite skakiga handstil.
Två andra, och mycket äldre, präster i Tjust är bröderna Zacharias och Erici Benedicti i Västrum. Erici var komminister i Västrum och Zacharias var kyrkoherde i Gladhammar på 1630-talet. Bröderna var söner till Benedictus Nicolai Cornukindius som var kyrkoherde i Odensvi 1586–1610.
Om bröderna Benedicti har jag fått mycket information av en släktforskarkollegan Ingegerd Hammarquist i Gamleby, och passar på att tacka ödmjukast för detta.
Ericus anteckningar i Gladhammars och Västrums allra äldsta kyrkbok kan vi fortfarande läsa. Han börjar skriva i boken 1633 och noterar de som föds, vigs och dör. Han har en vacker och sirlig handstil med fina slängar på versalerna.
Att det verkligen är han som skriver, och inte storebror kyrkoherden, har jag fått veta av Ingegerd Hammarquist, som följt den här familjen i sin forskning. Hon har lärt sig känna igen Ericus handstil från både Västrum och Odensvi socknars kyrkböcker.
Under tiden i Västrum fick Erici sex barn. Hans son Bengt föds den 14 april 1633 och är ett av de allra första barnen som han noterar i födelseboken. Den förste som dör det året är Nils i Riskebo, som ligger norr om Blankaholm. Vad han hette i efternamn står inte, men om vi antar att det är en gammal man som dött kan han vara född i mitten av 1500-talet.
Tanken svindlar lite när jag inser vilka tidsrymder som överbryggas när jag läser detta. Jag måste erkänna att det är ganska så fascinerande att i dag läsa det här som skrevs för nästan 400 år sedan.
1640 återvände Erici hem till Odensvi och blev komminister och senare kyrkoherde där. Han avslutade sin prästgärning i Rumskulla där han dog 1675. Så han hann skriva en hel del i kyrkböckerna under sina drygt fyra decennier som präst.