Nu när äntligen sjukvårdsdirektör Ragnhild Holmberg träder in på arenan för att försöka försvara utarmningen av Västerviks sjukhus så glömmer hon att redovisa de konsekvensutredningar som landstingsstyrelsen krävt ska finnas innan beslut fattas om omfördelning av kirurgiska ingrepp.
Det är inte bara fördelar med nivåstrukturering, vilket påtalats vid upprepade tillfällen både i Dagens Medicin och kirurgiska skrifter. Att en för övrigt helt frisk 30-åring avled tragiskt på ett av våra största sjukhus i en från början kirurgiskt okomplicerad sjukdom därför att den lokala kompetensen saknades, glömmer man att kommentera.
Bakgrunden till beslutet om nivåstruktureringen är en utredning som grundar sig på huvudsakligen studier från USA och Storbritannien som inte har några likheter med den relativa glesbygdssituation som råder hos oss. Avstånden blir helt enkelt för stora när en gynekolog behöver omedelbar assistans av en ändtarmskirurg, eller när det uppstår ett akut behov av kompetent urolog i samband med en trafikolycka. Det man ska klara av på jourtid skall även göras på dagtid.
Landstingsrådet Lena Segerberg (S) har också försvarat beslutet, hon tror och hoppas att kompetensen kommer att bestå även om skickliga kirurger väljer att flytta från Västervik på grund av att deras specialområden inte längre finns kvar. Hennes förslag är att dessa eventuellt kvarvarande specialister ska kunna upprätthålla sin kunskap och skicklighet genom att assistera kirurgerna i Kalmar. Vilken verklighet lever hon i och har hon verkligen diskuterat detta med Västervikskirurgerna?
Och om det nu är så angeläget att koncentrera cancerkirurgin inom länet – varför då dela upp tjocktarmskirurgin i två likstora delar istället för att koncentrera all denna verksamhet till ett sjukhus? Det är så man vill ta sig för pannan över bristen på logik.
Ett fungerande akutsjukhus skall kunna utöva kirurgin fullt ut. Annars blir det medicinskt osäkert att hantera komplikationer samt behålla och rekrytera specialister inom kirurgi. Redan nu kan vi läsa om läkare som slutar. Vi befinner oss därmed på ett sluttande plan som på kort sikt riskerar patientsäkerheten och på lång sikt även hotar hela sjukhusets akutuppdrag.