Västerviks Socialistförening vill härmed uttrycka sitt fulla stöd till Byggnadsarbetareförundets beslut att gå ut i strejk, en strejk som gäller bland annat inflytande över arbetet och bättre lägstalöner.
Arbetsgivarna och borgerliga debattörer, men även potentater inom LO och Socialdemokraterna ställer sig kritiska till strejken. Det påstås att byggnadsarbetarna är egennyttiga bråkmakare, att de förstör för företagen och att de borde vara mer återhållsamma i sina krav.
Kritikerna vill förneka att strejken är ett legitimt och naturligt sätt för arbetarna att agera i konflikt med arbetsgivarna. Ingen kan tvinga ett företag att anställa någon, arbetarna å sin sida har rätt att vägra jobba (strejka) om de inte accepterar under vilka former arbetet ska bedrivas. Att strejka borde vara en självklar rättighet.
De som argumenterar mot strejken vill ofta skapa en bild av att arbetare och arbetsgivare alltid har samma intressen, att de tjänar på samma saker. Så ser det inte ut i verkligheten. Arbetsgivarna vill styra hur arbetet bedrivs och få så stor ekonomisk vinst som möjligt, arbetarna vill ha en bra arbetsmiljö och bra betalt för sitt arbete. Lönernas andel av hela samhällsekonomin (BNP) har minskat i flera årtionden. Löneförhöjningarna som man strejkar för är inte närheten av att komma ifatt detta tapp.
Arbetare och arbetsgivare gäller inte bara löner utan även skatter och samhällsekonomi. Löntagare behöver en väl fungerade skattefinansierad välfärd, vård skola och omsorg, detta kräver att företagen betalar skatt. Arbetsgivarna vill betala så lite som möjligt i skatt för att få behålla så mycket som möjligt av sina vinster.
Företagens vinster är idag mycket höga, inom byggindustrin och många andra branscher. Vad som ofta glöms idag är att vinsterna skapats genom det arbete som arbetarna gjort. Det är dags att vi ställer oss frågan varför pensionärer, arbetare och arbetslösa ska ha en pressad ekonomi medan rikedomen i samhället samlas hos ett fåtal.