I VT 4/3 berättar arkeologen Veronica Palm om fantastiska fynd i marken på Slottsholmen som resultat av de senaste 2-3 årens utgrävningar: spår av smedja, skoläderfragment, kobajs, fröer, rester av djurben och fiskskelett,liksom träflis och huggspån. Man måste nog vara arkeolog för att bli upphetsad av dessa ”fynd”!
Vi vet väl vad som har försiggått på holmen sedan medeltiden. Där har varit skeppsvarv, kajplatser, vedupplag och ett kallbadhus. De uppräknade "fynden" präglas, enligt min uppfattning, av att de är precis vad kan kunde förvänta sig att hitta. Att en smedja ingår i ett skeppsvarvs infrastruktur, att det blir träflis på marken när man bygger träskepp, att oxarna bajsade obekymrat, att sädeskorn trillat ur vid lossning av sädessäckar eller att någon metare glömt en abborre på marken kan väl i sanningens namn inte vara så upphetsande? Vad hade man väntat sig att hitta när man anslog resurser till ändamålet? Eller hoppade man över den delen?
Som skattebetalare undrar jag försynt: vad har de här utgrävningarna och uppföljningen kostat oss? Det är lika viktigt att få veta som vad våra förfäder inte plockat upp efter sig. Eller är det likgiltigt när man väl försetts med en budget?
Att de här undersökningarna har kostat Västervik förlorad tid för ett lovvärt utvecklingsprojekt är självklart, liksom att byggherren har fått bära stora förseningskostnader.