I Linköping deltog ungefär 200 personer i upploppen under påsken. De flesta unga män. En del, chockerande nog, mammor med barn!
Det handlar inte om rasism, när de allra flesta av Sveriges invånare inte vill att mammor uppmanar sina barn att kasta sten på svenska poliser.
Det handlar inte om rasism, när de allra flesta av Sveriges invånare inte vill att pojkar och unga män, medelålders män, kastar sten på svenska poliser. Eller på bussar. Eller på butiksfönster. Eller på ambulanser under utryckning.
Det handlar inte om rasism, när de allra flesta av Sveriges invånare inte vill att någon över huvud taget sätter eld på privatbilar, skolor och polisbilar.
Det handlar inte om rasism, när jag påstår att många svenska politikers beslut från 70-talet och framåt, har fört Sverige som samhälle och som stat, till en utförsbacke, och därefter struntat i trafikreglerna.
Lagar, normer, säkerhet, social trygghet – allt detta är fundament för vår välfärdsstat och rättsstat. Det svajar rejält i fundamentet, då såväl växande invandrade minoriteter i Sverige, som stora, ytterst mäktiga krafter i utlandet, har en avsikt med att destabilisera både Sverige och övriga Europa. Alla kulturella yttringar är inte bra. Man måste kunna ifrågasätta traditioner, kultur och handlingar över lag. Alla handlingar är inte acceptabla, för att de utförs av en minoritet. Minoriteter, enskilda, majoritetssamhället – alla dessa måste tåla att ifrågasättas i en fri demokrati.
Nu gäller det att göra sin medborgerliga plikt – visa färdriktning i civilsamhället. Staten har vårt uppdrag att göra detsamma. På alla nivåer måste vi stå upp, rakryggade, för rättssäkerhet, för yttrandefrihet, för demokrati, för den fria världens värderingar och för jämställdhet.
Känns det jobbigt att tänka på detta och lättare att låta bli? Trist att upplysa om det, men det är inget jämfört med hur jobbig vardagen kommer att bli, när ovanstående tonar bort. Det finns nämligen ingen programvara att ominstallera i staten Sverige. Stater och dess medborgare är i ständig utveckling. Att Sverige länge rullade på åt rätt håll, är ingen garanti för att det fortsätter så, när man släpper ratten. Förstår alla det, verkligen?