"Ägarens hela verksamhet ligger i att det kommer gäster. Inte att stänga dem ute. Ändå kallar Aftonbladets reporter krögarna för rasister."
Jag har reagerat under en längre tid på hur journalister och övrig media använder ordet rasist och rasism. Så jag vill uppmärksamma vad orden betyder:
Rasism = nedvärdering av en grupp exempelvis på grund av etnisk härkomst, hudfärg, kultur eller religion. Till rasism hör ofta att man anser sin egen grupp vara bättre. Med andra ord ha ett högre människovärde.
Måttet blev rågat i Aktuellt för någon vecka sedan när en reporter från Aftonbladet uttalade sig om den utbredda rasismen på Stockholms nattklubbar och innekrogar. "Det kan inte få fortgå, det måste få ett slut", fortsatte reportern. Allt för att hetta upp stämningen och skapa rubriker. Nu gällde det ”min bransch”.
Restaurangbranschen. De flesta krögare är utrikesfödda. De flesta vakter är utrikesfödda. Så vari ligger rasismen? Varför blir vissa personer/grupper inte insläppta på nattklubben. Ägarens hela verksamhet ligger i att det kommer gäster. Inte att stänga dem ute. Ändå kallar Aftonbladets reporter krögarna för rasister. Själv har jag fått en gedigen erfarenhet inom denna lite speciella bransch.
Under en tio års period på 80-talet var jag anställd som personalchef och kamrer på en av Stockholms största nattklubbar/ dansrestauranger. Med tjugoåtta olika nationaliteter som ska samarbeta. Ett sådant ”teamwork” bygger på samarbete och respekt för varandras olikheter, inte på uteslutning eller rasism. Jag vet också varför vissa personer/grupper inte var välkomna. Nämligen: De kom i grupper före klockan 22.00 när det var fri entre, bad om ett glas vatten. Flockades i baren så ingen annan kom fram. Ofta uppstod det bråk. Klappade gärna förbipasserande kvinnor i rumpan och kom med icke uppskattade förslag med mera. När krögaren sa ifrån ringde man till Aftonbladet (det hände mer än en gång) som genast skrev en artikel och utmålade krögaren som rasist. Inte ett ord om orsaken till varför vissa personer inte var välkomna.
Jag lovar att det inte berodde på etnisk härkomst, hudfärg, kultur eller religion. Det berodde på att de inte uppförde sig på ett respektabelt sätt enligt de regler som gällde på platsen. Av allt som jag läst i olika medier kan jag inte minnas att hudfärgen eller religionen har varit själva orsaken alltså rasism. Utan orsaken har varit vilket beteende personen/personerna har haft. Under debatten för någon vecka sedan följde en kort intervju med en krögare. Inte förvånande uttalade han samma problem idag som jag upplevde på min tid.
Det har faktiskt gått så lång att folk inte vågar säga ifrån därför att de är rädda för att bli kallade rasister. På vissa arbetsplatser vågar man inte säga sin åsikt i rädsla för konsekvenser och för att bli kallad rasist. Är det vad vi kallar demokrati i Sverige? Ställ dig själv frågan: Är demokrati i Sverige att säga det som är politiskt ”korrekt” och gångbart. Eller har du rätt att bli respekterad för den du är även om din åsikt inte är politiskt korrekt.
Anne-Marie Norman, Sverigedemokraterna