Det här är ett svar till insändaren "Ett blodigt hyckleri bakom barnfamiljernas våraktivitet".
Som djurskötare vill jag börja med att säga att jag delar din respekt för djurens liv – det är också grunden för mitt yrke. Men jag måste säga att din insändare målar upp en orättvis och förenklad bild av verkligheten för oss som varje dag arbetar nära djuren och värnar om deras välfärd.
Att hålla djur för livsmedelsproduktion är inte ett uttryck för likgiltighet eller förtryck. Det är ett ansvar som vi tar på stort allvar – både etiskt och praktiskt. Djuren vi tar hand om lever ett gott liv med tillsyn varje dag, tillgång till foder, vatten, omvårdnad och en trygg miljö. När de till slut går till slakt sker det under noggranna, kontrollerade former – med fokus på att det ska ske så stressfritt och snabbt som möjligt. Det är långt ifrån den brutala och känslokalla bild du beskriver.
Kosläpp är inte en "folkfest över förtryck", utan en möjlighet för människor att komma nära lantbruket och se djur som mår bra. Korna springer inte av frustration – de hoppar, brölar och sparkar för att de är glada att komma ut i solen, på grönbete, efter vintern. Den glädjen känner både kor och vi som arbetar med dem.
Det är också viktigt att förstå att vi inte föder upp djur i onödan. Djurhållning fyller en funktion – inte bara som mat, utan också i att hålla landskapen öppna, bidra till biologisk mångfald och kretslopp. Många naturtyper skulle försvinna utan betande djur. Och i Sverige har vi några av världens mest djurskyddsfokuserade lagar.
Jag förstår att du ifrågasätter varför vi äter djur – det är en viktig diskussion. Men att likställa djurhållning med "förtryck" och slakteriarbetare med något smutsigt är inte bara respektlöst, utan också osakligt. Det förminskar det ansvar, den empati och den yrkesstolthet som finns hos många av oss som har valt att arbeta med djur.
Vi firar inte död. Vi firar livet – det liv djuren får leva under vår omsorg, det arbete som krävs för att ta hand om dem, och den mat som så småningom blir till tack vare dem. Det är inte hyckleri. Det är en svår balansgång som vi tar på stort allvar – och som vi behöver prata om med mer nyans, inte mindre.
Djurskötare och lärare i kursen lantbruksdjur