Svar på insändare om VA-taxan (VT 14/3).
Att särtaxa ska beslutas när specifika kriterier råder, är inskrivet i lagen om allmänna vattentjänster SFS 2006:412. Vid tidpunkt för beslut om särtaxa 2011 uppfylldes dessa kriterier.
Under årens lopp har rättspraxis klargjorts med nya prejudicerande domar. Samtidigt har en kostnadseffektiv VA-utbyggnad genomförts på Hornslandet. Västervik Miljö och energi AB har lyckats pressa ner kostnaden med cirka 20 miljoner kronor. Detta innebär sammantaget att kriterierna för särtaxa inte längre uppfylls.
VA-verksamheten har egen separat ekonomi och skall drivas efter självkostnadsprincipen. VA-verksamheten får över tid ej gå med vinst. Det betyder att alla som är anslutna till det kommunala VA-nätet bär de kostnader och intäkter som uppstår. VA-verksamheten i Västerviks kommun får inget tillskott av skattepengar.
Konsekvensen blir en strävan att varje del i taxan ska bära sina egna kostnader. Kostnader för anslutning till VA, såväl som kostnader som härrörs till brukande av VA-anläggningarna. Oavsett om man bor på landsbygden eller i staden, så betalar man enligt samma taxa. Trots att den verkliga kostnaden är helt olika. Enligt den kommunala likställighetsprincipen ska alla kunder ha samma taxa, som motsvaras av den genomsnittliga självkostnaden.
Ibland måste taxan ändras, beroende av kostnadsförändringar, och då kommer naturligtvis en taxa att gälla före och en annan taxa efter justeringstillfället.
Beslutsgången vid denna nu aktuella taxeändringen följer de direktiv som är fastställda.
VA-taxans anläggningsavgift har kontrollerats och jämförts med utbyggnadskostnader för allmänt VA, i syfte att tillse att intäkter från anläggningsavgifterna täcker utbyggnadskostnaderna.
Trots höjningen av anläggningsavgiften är hela Hornsprojektet underfinansierat, vilket innebär att övriga i VA-kollektivet kommer att få tillskjuta pengar via den gemensamma VA-taxan