Har besökt Västervik flera gånger i sommar. Har då ej kunnat undgå att lägga märke till den tappre frälsningssoldat som träget stått och skramlat med sin sparbössa, alltid med ett leende på sina läppar trots att flertalet med sänkt blick valt att passera förbi utan att bidra med något i han bössa.
Hur väldigt glad och tacksam han blir när man lägger i ett bidrag. Man kan ju undra hur världen skulle se ut om vi andra hade bara ett litet uns av hans energi att hjälpa de som ej har det så lätt här i livet.Tänk om han kunde påverka de styrande i de stora länderna till att hjälpa till mer för att lindra all nöd som finn i dag. Kunde man enas om att fördela jordens rikedomar lite mer rättvis så skulle nog flertalet av jordens invånare få en ganska dräglig tillvaro.
Men tyvärr så är det mer vanligt i dag att att vi blir mer och mer egoistiska och bryr oss ej så mycket om hur våra medmänniskor har det. Viktigare att jaga statussymboler än att hjäpa våra medmänniskor som av någon anledning har det svårt.