Läste att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) ska samla alla producenter av läromedel i skolan. Ministern är upprörd, eftersom det framkommit att historieböckerna saknar kvinnor. Eller saknar – det finns åtminstone inte lika många kvinnor som män i böckerna. Därför ska ministern förhöra läromedelsproducenterna om varför, eftersom läromedel som inte visar lika många kvinnor som män förstärker ojämlikheten i samhället, enligt Fridolin.
Världshistorien och den offentliga makten har inte varit kvinnornas förrän på senare år, det är därför som vi feminister, såväl före som efter mig, kämpat och fortsatt kämpar för kvinnors rättigheter.
Fridolins förhör kan därför tyckas välkommet, men hos mig väcker det obehag. En minister ska inte bestämma vad som står i skolböckerna – det är den värsta sortens ministerstyre i mina ögon. Dessutom ger det en förfalskad bild av historien, om för historien viktiga män suddas ut för att kvinnor ska kvoteras in, bara för att det förgångna inte passar en svensk skolminister.
Givetvis finns många historiska kvinnor som bör lyftas fram för allmänheten, som har glömts bort och soppats undan av högst tvivelaktiga skäl. Men jag vill inte att de lyfts fram på grund av politik, på bekostnad av en korrekt historieskrivning i våra skolböcker.