För 25 år sedan sökte 6 000 rumänska romer asyl i Sverige. De kom för att de tvingats att byta sina romska namn till slaviska och förbjöds att tala romani. Dessutom såg vi vid den här tiden massdemonstrationer för att man skulle slänga ut romerna ur landet, fast de hade bott där i 500 år.
Alla som kom till Sverige blev tillbakaskickade till Rumänien igen. Utom en familj, här hos oss i Västervik, som personalen på dåvarande invandrarverket blev så förtjusta i att de fixade ett uppehållstillstånd. Frun öppnade café och mannen sålde gamla möbler. Jag ser dem inte mer, de är totalt integrerade i samhället och deras barn föder numera halvsvenska barn, som är helt integrerade och osynliga. I dag en mycket fin lokal Västerviksfamilj.
Hur kan dessa romer leva i Rumänien? Dessa stackars människor är totalsegregerade där. Den fruktansvärda orättvisan med fattiga och rika medborgare blir uppenbart fasansfullt, det är rent osmakligt.
Föreställ er att tvingas överleva på föda som saknar kött och fett. Det är därför de är lite runda. De tvingas äta samma mat som vissa av våra fyrbenta husdjur. Fattigdom är liktydigt med näringsfattig mat och konsekvensen är ett ”perpetum mobile”.
En pensionerad medmänniska, vår hjälte, stod inte ut med att fjorton tiggare bodde på en toalett och tog hem dem till sig och ger dem nu, av sin pension, bra näringsrik mat och ett varmt hus att sova i. Eftersom deras bil gått sönder så skjutsar han ut en del tiggare på morgonen och hämtar hem dem på kvällen. Han är i stort behov av ekonomiskt stöd! Han är förlorad för livets orättvisa och ger hänsynslöst av sig själv!
Vi på Varvets loppis inför nu en knapp i vårt kassaregister, till förmån för tiggarnas ängel i Västervik. Trots allt är det han som har gett oss alla sinnesfrid! Hjälp honom och respektera hans vilja att inte namnges. Vi hade dem inbjudna till vår skattkammare och väntar ännu fler. Våra husgeråd kommer att hamna på den rumänska landsbygden, där mannen inte behöver dela en yxa på tre familjer längre. De har potatisskalare, durkslag, tallrikar, glas, skålar och kläder.
Vi i Västervik har världens just nu lyckligaste tiggare! De återvänder hem med bagaget fullt och och en liten period av ekonomisk trygghet, med lite pengar i madrassen. Är det någon som tror att man blir rik på att tigga i Västervik? Fråga gatumusikanterna.