Är det bara jag som traditionsälskade julentusiast som älskar tystnaden? Tystnaden, vilken tystnad? Jo, tillåt mig förklara:
Det har nästan blivit tradition att göra adventstid, inte till den så stämningsfulla månaden som tar oss mot jul, utan till ett slagfält.
Debatterna om våra traditioner har på senare år blivit intensiva. Lika vanligt som att vi dricker glögg om dagarna i december, ska diverse vänsterdebattörer och andra fiender till traditionen ifrågasätta allt det goda med julen.
Luciafiranden? Din patriarkale tok, det förstår du väl att även pojkar måste få vara lucia! Pepparkaksgubbar? Nej, fy din gamle rasist – de är blott en unken kvarleva från kolonialtiden. Skolavslutningar i kyrkan under den kristna högtiden julen? Kom inte här och släng en massa religion på våra barn! Men ledigheten, den tar vi gärna.
Ja, ni vet hur det brukar låta. Men i år, i år har det varit tystare än vanligt! Lucior har har fått lussa ostört, kakor ätits i fred och avslutningar tycks få hållas i kyrkan utan tjafs.
Kanske har det med all uppmärksamhet kring nyvalet att göra. Men jag vill i min enfald ändå tro att vi kanske, kanske, har börjat ta några myrsteg mot en tid då vi i högre grad lämnar politiken därhän i december – det vore åtminstone en sann julklapp till svenska folket.