Det finns de som hävdar att om vi arbetslösa bara tar oss i kragen, klipper håret, och slutar vara så förbannat lata så skulle problemet med arbetslöshet som genom ett trollslag kunna förpassas till förfluten tid. För jobb finns där i överflöd hävdar de som anser sig vara förmer, men har noll koll på arbetsmarknadsläget. I valet mellan att jobba för en skitlön med usla anställningsvillkor eller ligga på latsidan, går jag hellre hemma och gör ingenting. Alla vardagar i veckan.
Fler anställningslösa borde välja bort undermåliga jobberbjudanden. En ordinär vecka av att ”gå hemma och göra ingenting” brukar för mig personligen innehålla cirka två timmars dagligt motionerande, skrivande på samhällskritiska texter i ett försök att göra världen lite bättre, samt inhandlande av mat och andra förnödenheter till mina gamla föräldrar. Jag mår bra i umgänget med människor som stimulerar mitt intellekt och hjärta.
Enligt den allmänt utbredda synen av anställningslösa som uppbär ersättning går jag alltså hemma och gör ingenting. Det trivs jag bra med, även om jag hellre haft ett välbetalt jobb med skäliga arbetsförhållanden att gå till. För pengarnas skull, inget annat.