Nadia Murad talade nyligen för FN och berättade om hur hon kidnappats och sålts som sexslav till IS och om hur hon och andra kvinnor systematiskt våldtas av IS-krigare. I veckan befann sig Murad i Sverige för att bland annat samtala med utrikesminister Margot Wallström. Wallström och regeringen menar att de för en feministisk politik. Men en regering som stänger gränserna, begränsar anhöriginvandringen och inte ingriper mot IS kan knappast kallas feministisk.
De som drabbas värst av IS terror är kvinnor. De människor som trots allt lyckats fly från IS terror hamnar ofta i otrygga flyktingläger där varken säkerhet eller rätt upprätthålls. Utöver brist på mat, rent vatten och möjlighet till personlig hygien råder ofta delvis eller fullständig laglöshet i de överfyllda lägren. De som främst drabbas av utnyttjanden och våldtäkter är redan traumatiserade kvinnor. Som feminister kan vi inte stå bredvid och låta det ske.
Sverige bör utöka sin internationella insats från träning av soldater till att också bevaka och upprätthålla lag, ordning och den sociala standarden i flyktinglägren. Polisen har uppskattat att ungefär 300 svenskar tagit sig till Syrien för att strida för IS. Samtidigt finns bara ett trettiotal svenska soldater på plats för att stödja de kurdiska styrkorna. Det oproportionerligt. Sverige måste bistå med det stöd och de vapen de behöver, både tunga som lätta. Att med militära medel tillintetgöra IS är ett första steg för att upprätta demokrati och skydd av människans fri- och rättigheter i regionen.
Den viktigaste institutionen för att bygga långsiktig demokrati och ordning är utbildning. Sveriges bistånd bör därför delvis riktas om till att bygga skolor i de av den internationella insatsen befriade områdena. Vår militära insats bör inkludera bevakning och skydd av dessa. Detta skulle också bidra till ett större lokalt stöd för insatsen.
Sveriges insatser kan inte begränsas varken till civila eller militära. Istället för att passivt stå bredvid måste de kvinnoförtryckande IS-terroristerna få smaka på en feministisk utrikespolitik i praktiken. Att ta ställa upp med de vapen och de resurser som krävs och stötta våra allierade är att sprida demokratiska, jämställda värderingar. Med korrekt användning av våra militära resurser kan vi bygga långsiktig demokrati och stärka kvinnors skydd och rätt.