Tack för svaret, Jörgen Andersson (M) (VT 22/2).
När jag började läsa ditt svar på min insändare så tänkte jag att här har jag trampat på en öm tå.
Större delen handlade om helt andra saker än vad jag frågade om.
Till att börja med så vill jag säga att jag inte är upprörd över Moderaternas agerande. Jag skulle i så fall ha valt ett annat sätt att uttrycka mig. Däremot så är jag mycket intresserad av vad den totala omsvängning som er partiledare gjort kan få för konsekvenser i framtiden.
Att jag då vänder mig till dig är väl inte så konstigt! Vi kommer från samma län och samma kommun.
Det innebär att vi träffas regelbundet i olika sammanhang där vi resonerar och diskuterar olika sakfrågor där vi båda över partigränserna försöker vara praktiska i vårt sätt att hitta lösningar.
Ibland lyckas vi, ibland inte. Att jag då upplever det som ett problem om du och ditt parti söker ett samarbete med ett parti som har helt andra åsikter än vad ni gett uttryck för tidigare gör mig bekymrad. Ett parti som har en helt annan syn på människors lika värde som för mig är mycket viktigt.
Hur det kommer att påverka vår vardagliga diskussion vill jag gärna få en uppfattning om.
Att jag gjorde frågan publik är beroende av att jag vill dela den diskussionen med många andra som har frågat mig detsamma.
Du skriver i ditt svar att ” jag är trygg i mina värderingar, jag förhandlar inte med dem”. Jag tolkar det som att du inte kommer att delta i förhandlingar med (SD) vilket jag naturligtvis tycker känns lugnande.
När det sedan handlar om makten som medel, inte ett mål så har jag samma uppfattning. Men er partiledares uttalande tyder inte på att hon delar denna uppfattning.
Fotnot: Detta är slutreplik i debatten mellan Krister Örnfjäder (S) och Jörgen Andersson (M).